Det går liksom inte att komma runt. Hur mycket jag än vänder och vrider på det så kommer jag att missa min egen, allra första, fars dag. Det ska erkännas, den andra helgen i november har inte alltid varit helig och vigd åt fadershyllande för min del. Visst kommer jag ihåg något fika hos farmor och farfar under fars dag. Med den där lilla prinsesstårtan som man tar upp från frysen. Inte riktigt upptinad så grädden var krispig. Barndomsminnen!
Hur som haver, fars dag har liksom bara varit där. Den har ju inte någon religiös koppling och hör ju inte till några av de där högtiderna som man VERKLIGEN inte vill missa. Fars dag har alltid gått att missa och därför var det inte så konstigt att jag inte reflekterade över att jag själv var schemalagd just den helgen, 12-13 november. Men nu har spelplanen förändrats...
28 maj 2022. Vår son föddes. Björn. En 22:a. Han är det bästa som hänt mig och jag är så otroligt stolt över att få vara Björns pappa. Nu är han ju inte ens ett halvår gammal ännu, så förutom att hans mamma kommer få dra ett ännu lite större lass under helgen, när jag alltså jobbar, så kommer han kanske inte påverkas nämnvärt av detta faktum.
Fars dag har firats i Sverige sedan 1931, enligt Nordiska museets hemsida. Den, precis som många andra högtider, har kopierats och importerats till Sverige i modern tid från stora landet i väst. Förr var jag nog av åsikten att en högtid, den ska vara religiös betingad, annars är den inte lika mycket värd. Men sedan jag, med mobilt bank-id, bekräftade mitt faderskap på Skatteverkets svårmanövrerade hemsida så vurmar jag för allt fler.
Det var Allhelgona häromsistens. Julen har jag längtat till, ja jag vet inte hur länge. Och så den där fars dag, som ju inte var något förr.
Hade jag bara sluppit undan arbetets hårda piska i helgen så hade vi kunnat uppleva skogen ihop, Björn. Där i skogen, det är där vi ska vara. Hösten är liksom till för det. Och såklart för svampen. Som ni ser på bilden så har vi redan ett gemensamt intresse för skogens guld.
Vi gillar sporten i att hitta dem. Vi gillar känslan av att plocka dem. Vi får svampfeber när vi ser fler av dem. Och vi njuter av att äta dem.
Men nu sitter jag här på handlarens trapp... Nej, men åtminstone på redaktionen på Kopparsviksgatan och tänker att det kanske finns fler där ute som mig? Fler som är tvingade att åka hemifrån innan familjen riktigt vaknat till liv i morse. Fler som känner sig lite ensamma där ute i höstmörkret, på en arbetsplats någonstans på Gotland.
Den här texten är till er. Ni, gamla pappor, nya pappor, min egen pappa, bortgångna pappor och ännu inte skapade pappor. Vi är många som behöver jobba på fars dag så ta därför tillfället i akt att ge era barn den där extra kramen. Eller säg till barnets mamma att hon är fantastiskt, för alla mammor ska hyllas alla dagar, även på fars dag. Sprid din pappa-glädje digitalt om så behövs!
För jag vågar lova att med största sannolikhet så kommer det en ny fars dag, redan nästa år. Då kommer åtminstone jag ta revansch.