Jag sitter vid min älskade Evas säng på Onkologen rum 13 på Visby lasarett.
Senaste dygnet har hennes kropp börjat ge upp. Hon andas kort och ansträngt. Det handlar om timmar, kanske en dag, något dygn...
Evas dotter i Malmö ringer och är förtvivlad. Hon vill komma till Gotland och besöka sin sjuka mamma.
Tidigare har hon åkt kvällsbåten från Oskarshamn och varit framme vid midnatt. Men nu har Destination Gotland ändrat turlistan. Avgång 04:40!
Alternativet är nu istället flyg till Visby. Nära 3000 kronor. Enkel resa!
Jag var på julmarknad i Hemse förra helgen. Många uttryckte sin glädje över att tuppen Pekka, efter flera år på rymmen, nu återvänt. När jag kommer hem möts jag av en bister Pekka, uppflugen på vitrinskåpet i köket.
”Var have you varit, sill vu plöj?”, säger han med ilsket finskklingande dialekt, klädd i en alldeles för stora kosackuniform och svart basker. En fransk ädling med engelsk mor och rysk far, påstår han själv. Men egentligen född på en helfinsk bondgård i Tuuopuvaara nära ryska gränsen.
– Jag ska ha 100 procent när du säljer min bok!” säger han. Med ”sin bok” menar han ”Tuppen Pekkas julafton”.
– Din bok? Det är ju jag som skrivit den och betalat tryckningen, svarar jag.
Pekka lägger kammen i djupa veck och funderar. Länge.
– Jag måste tala med min revisor!
Revisor?
Under en av mina dagliga bussresor till staden och sjukhuset tjuvlyssnar jag ett samtal mellan två äldre herrar. De talar om artighet mot kvinnor.
Herre 1: "Om jag ska resa mig och erbjuda en dam min sittplats ska hon åtminstone vara pensionär".
Herre 2: "Jag har ju mitt förbannade knä. Jag klarar inte av att stå mer än några minuter, så jag brukar titta åt annat håll och låtsas att jag inte ser henne".
1. "Unga kvinnor får stå!"
2. "Har nånsin en dam rest sig och erbjudit sin plats till dig?#
1. "Nej, aldrig".
2. "Inte mig heller, men de vet förstås inte att jag har ont i knät".
1. "Vi får väl börja halta".
2. "Och skaffa käpp".
Precis när jag ska avsluta krönikan kommer Pekka kommer klivande.
Kammen är eldröd och står rakt upp.
– Du försöker lura mig! Min revisor säger att jag ska ha minst 150 promille, inte en enda procent mindre. annars får det vara! Det är mitt sista bud!
– Okej, du vinner! svarar jag.
– Så ska en gallsten dras! säger Pekka och gal för första gången efter hemkomsten.
Vi är äntligen överens.
Evas dotter och sonen i Stockholm anländer med flyg.
Fredag morgon klockan 08:31 slutar deras mamma, min älskade Eva, att andas.