Sjuk eller frisk, vad ska jag hoppas pÄ?
MÀrklig frÄga kan tyckas, sjÀlvklart vill jag vara frisk. Men. I flera Är har jag gÄtt omkring och harklat mig och haft smÀrtor i högra delen av ryggen. FrÄn och till. Dessutom har jag tappat cirka tio kilo i vikt.
Tidigare gastroskopiundersökning pĂ„ lasarettet. Frisk. Ett besök pĂ„ vĂ„rdcentralen. Lyssna, knacka. âSĂ€g aaah!â. âDet Ă€r inget fel pĂ„ dig!â. Och nu nytt besök och röntgen pĂ„ lasarettet. Besked om en vecka. Helt frisk? Nej, jag vill att röntgenkameran hittar nĂ„gon liten skavank, som lĂ€tt botas med nĂ„gra piller.
SÄ att jag slipper gÄ omkring och harkla mig resten av livet.
Den enögda bortsprungna katten Stanley i Slite har kommit hem igen. Jag skrev om hans försvinnande i förra krönikan, mest för att jag personligen bÀr pÄ ett trauma frÄn barndomen i Slite. Min katt Fantomen, en Àlskad kompis efter mina förÀldrars skilsmÀssa, fick kattpest och skulle avlivas. Jag bönade och bad, men det hjÀlpte inte. En slitebo med jaktgevÀr var vidtalad.
DĂ„ tog jag Fantomen och bar honom till en skogsdunge nĂ€ra jĂ€rnvĂ€gsstationen. Jag satt pĂ„ en trĂ€dstubbe med katten i knĂ€t och sjöng âBlinka lilla stjĂ€rnaâ och slog sen ihjĂ€l honom med min bandyklubba. Och begravde honom.
Jag var tolv Ă„r.
Den ambitiösa gurkodlingen i en pallkrage har gett bra resultat. Hittills tvĂ„ inlĂ€ggningar, saltgurka och jĂ€st rysk gurka, stĂ„r nu i kĂ€llaren för att âmognaâ. Jag hoppas mest pĂ„ den jĂ€sta gurkan, en oslagbar delikatess. Av tre tidigare försök har bara ett lyckats.
Sitter vid bryggorna vid bastun i hamnen och studerar mĂ€ngden av lyckliga badare. De Ă€r mĂ„nga, solen gassar och det Ă€r varmt i vattnet. Visst har jag tidigare skrivit om kvinnors och mĂ€ns badande? NĂ€r jag kommer hem blĂ€ddrar jag igenom min första kĂ„seribok â Fri man pinkar i trĂ€dgĂ„rden" frĂ„n 2005 â och pĂ„ sidan 78 hittar jag:
âVarför vĂ€nder sig kvinnor över pĂ„ rygg och sparkar med fötterna nĂ€r de badar? NĂ€stan alla kvinnor gör sĂ„. De lĂ€gger sig först försiktigt ner pĂ„ mage i vattnet, tar ett halvt simtag och rullar sen över pĂ„ rygg. Och sparkar.
Vi mĂ€n dĂ€remot kastar oss frimodigt framĂ„t, simmar en bit under vattnet och börjar sen crawla, vare sig vi behĂ€rskar det eller inte. NĂ€r vi efter drygt fem meters crawl Ă€r nĂ€ra att drunkna, dĂ„ först kan vi tĂ€nka oss att vĂ€nda över pĂ„ rygg. Men vi sparkar inteâ.
Och nu, en sommardag Är 2022. Ingenting har förÀndrats.
bison.gotland@telia.com