Folk frågar hur jag mår och jag vet inte vad jag ska svara.
Bra? Nej, det känns fel. Min hustru har bara en kort tid kvar att leva, så jag kan naturligtvis inte påstå att jag mår bra.
Dåligt? Vi har pratat mycket om det, hon och jag. Vi har accepterat att det är som det är. Sorgen finns naturligtvis där, men vi skrattar mycket och ofta, gråter inte. Någon gång har vi kanske sagt att det är orättvist. Fast orättvist, jämfört med vad då? Att vi inte får mer tid tillsammans? Det blir i alla fall drygt sju år och det är oändligt fler än inga år alls.
De senaste två veckorna har hennes två barn och jag turats om att besöka henne på lasarettet. Det har känts bra, men tradigt att köra sexton mil fram och tillbaka Burgsvik-Visby. Vi har ”roat” oss med att testa olika vägalternativ. Via Tofta, Träkumla-Hemse och Akebäck-Hemse. Den sistnämnda är närmast, drygt en kilometer. Jag ska också testa vägen över Stenkumla och Klinte kyrka.
En dag i sänder. Tårarna får vänta.
Tålmodigt fortsätter jag finkamma skogarna här på Storsudret, i hopp om att hitta en enda trattkantarell. EN ENDA! Men tji.
Tidigare i höst vädjade jag om tips om var jag bör leta, med löfte att inte avslöja platsen. Men det finns inget mer hemlighetsfullt mänskligt släkte än svampplockare. Ingen hörde av sig. Fast det kanske är så hemskt att det helt enkelt inte längre finns några kantareller på Gotland. INTE EN ENDA?
Tiden går och min hörsel blir allt sämre. Vi hörselklena är lovade nya hörapparater, men de tycks dröja. Nyligen läste jag i tidningen att Gotland har längst väntetid i landet på dessa apparater, upp till två år. Jag vet inte hur länge jag har köat, men jag är säker på att ”VA?” numera är ett av mina mest använda ord vid samtal.
Jag hade själv tänkt skriva något om tingens (o)ordning i kyrkan, men citerar istället signaturen ”Ingi” på tidningens insändarsida i onsdags:
”Hur kan det vara att det är fel på alla domprostar som blir anställda i Visby domkyrkoförsamling? Är det hos prostarna felet ligger eller är det i styrelsen? Jag undrar”.
Om två månader är det jul.
Jag måste köpa ny julgransbelysning och tomteblossen är slut.
Ack, denna eviga julstress!