Jag känner faktiskt ingen annan 36-åring som super så sunt som jag. Jag må vara en fuckup på många plan. Jag snusar, tuggar svinmycket tuggummi, använder nässpray onaturligt mycket och tar med jämna mellanrum en Treo endast för att pigga upp mig. Jag tar inte mina mediciner, inte mina vitaminer och jag borstar tänderna endast när jag har lust med det. Jag har inte klippt mitt hår sedan 2019 och jag borde verkligen börja medicinera min adhd, men det blir aldrig av.
Ja varje gång jag går till en läkare och ska svara på alla de där kontrollfrågorna om min hälsa blir det jobbigt. Tills vi kommer till punkten alkohol. Förra året, år 2020, drack jag alkohol vid två tillfällen.
Läkaren tittar förvånat upp när jag redogör för antal enheter per vecka och per månad. Noll. Hen tror att jag ljuger. Men det gör jag inte. Jag super en till två gånger om året men dricker ingenting däremellan. Jag dricker aldrig alkohol till mat. Jag dricker inte på middagar med andra familjer. Jag dricker inte på fredagen och inte på lördagen. Jag dricker med 100% säkerhet mindre än läkaren som sitter mitt emot mig med öppen mun och inte vet vad hen ska känna och tycka. Visst väger det upp en hel jävla massa hälsogrejer att man inte dricker alkohol. Ska hen skälla eller berömma? Hen vet inte.
För är det inte så vi alla tänker lite till mans? Man letar efter balansen liksom. Livsbalansen. Om man dricker alkohol ofta, så kanske man behöver träna en hel del också, för att jämna ut det. Bygga muskler istället för hjärncellerna man super bort liksom. Det kanske inte är en tillfällighet att 40-plussare är ivrigast i löpspåren och på padelbanorna och på gymmen. De vardags-super mest. Har mest att kompensera.
Och jag har valt snus. Snus och lite annat. Som strategi för att orka mig igenom livet. Som kompensation dricker jag inte, äter ej heller kött samt röker ej och så går jag tre promenader om dan.
Och jag försöker att inte vara dömande. Jag har skrivit krönikor till rökarnas försvar, för jag tycker lite synd om dem ibland, de blir så hårt åtgångna ofta. Vi snusare och just de regelbundna alkoholdrickarna däremot, får sällan ta emot spott och spe. Oavsett hur mycket forskning det finns på alkohol så är det norm att dricka mycket i Sverige. Och snuset ses snudd på som en kulturgärning. Och det känns lite orättvist ibland med tanke på att det egentligen är samma sak vi håller på med, allihopa. Vi söker strategier för att göra det komplicerade livet lite lättare. För att orka hålla ut. Det är egentligen ganska vackert, i all sin dålighet.