Liksom många sextonåringar före henne fick hon ett par alldeles för dyra jeans och en massa band-tshirts. Fleetwood mac, The Beatles, Guns'n'roses, Bob Marley, Pink Floyd. Mascara och konstmaterial. Hon målar och sjunger och spelar. Allt som är viktigt har hon fått med sig.
Det är rätt häftigt med stora barn, för nu kan man börja se lite i backspegeln. Fundera på det som varit, sådant som påverkat mer än man trodde och sådant som påverkat mindre. Hon kan till och med berätta om hur hon upplevt saker, på både gott och ont. Inte så mycket ont än, men det kommer säkert.
Sigge Eklund sa en gång i sin och Alex Schulmans podcast att man som förälder borde skriva ner alla misstag som man begår under barnets uppväxt. Så att den dagen som barnet kommer och konfronterar en med ens misstag så kan man visa upp sin daterade anteckning och säga "jag vet" och "förlåt".
Jag antar att det sades i frustration. Många är de vuxna barn som försökt konfrontera sina föräldrar för att komma till punkt med plågsamma minnen och trauman, men mötts av oförståelse och oförmåga till ansvar. Därför försöker jag hålla minnet av dem vid liv så gott jag kan, misstagen alltså.
Förhoppningsvis ska det kunna klaras av efter hand, det där med konfronterandet och förlåtandet. Jag försöker att inte ha några tysta rum. Försöker att kunna prata om allt. Försöker att göra det klart och tydligt att det inte finns något som hon behöver vara ensam i.
En god förälder finns alltid där. En god förälder vandrar sida vid sida med sitt barn och hjälper och stöttar barnet på dess egen stig. En god förälder ska dock också veta när det är läge att back the fuck off. Kanske är det det svåraste ändå. Att släppa, ta ett steg tillbaka och låta barnet upptäcka nya stigar.
När jag ser vilken fantastisk ung person det har blivit av min lilla unge, kan det hända att jag blir lite självgod. Någonting bra måste jag ha gjort helt enkelt och kanske är det den allra finaste känslan i världen ändå. När hon sitter kvar vid köksbordet efter middagen och vill prata. Frågar pappa om andra världskriget. Frågar mig om hon kan få en av mina spellistor på Spotify.
När hon skrattar med sin lillebror och när hon cyklar iväg på långa ben till träningen, kompisar eller pojkvännen. När hon tar till sig av mina råd och när hon skiter fullständigt i vad jag säger. När hon säger att jag är världens bästa mamma och när hon skriker att jag är en jävla idiot. Jävlar vad fint det är, att få vara hennes mamma.