Jenny Persson: "Vi hundägare är de värsta folk vet"

Bespottade 364 dagar om året, förutom på nyårsafton då människor är väldigt omhuldande. I dag skäller Jenny Persson i sin krönika.

Jenny Persson och en hund som egentligen inte har med krönikan att göra.

Jenny Persson och en hund som egentligen inte har med krönikan att göra.

Foto: TT

Krönika2021-01-22 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som hundägare, samt som hund, så är man relativt bespottad 364 dagar om året. Man får i princip inte vistas någonstans, hunden ska vara kopplad och hänsyn skall tagas. Så fort det handlar om hundar i kommentarsfält får man veta att hundar och hundägare i princip är det allra värsta som vissa människor vet. 

Vi som skaffat hund är snudd på mindre värda. Det är väldigt oklart varför, men mest tycker jag mig utläsa att det verkar handla om platstagande. Att man liksom tar upp mer plats när man har hund och att det inte är okej, men jag är inte helt säker. 

Hur som helst så har man i alla fall en enda dag på året då man som hundägare och hund är väldigt omhuldade och det är på nyårsafton! Då kan man äntligen njuta av människors respekt och medkänsla, för då tycker exakt samma människor som hatar en de övriga 364 dagarna på året, att alla fyrverkerier ska förbjudas för att det är så synd om hundarna! 

När man läser de kommentarerna är det dock mycket lättare att dra slutsatser och man förstår snabbt att de här människorna, som hatar hundar 364 dagar om året förutom på nyårsafton då de hatar fyrverkerier ännu mer, helt enkelt hatar sådant som kan vara roligt för andra människor.

Det där med hänsynen är intressant också. Psykiskt sjuka eller mentalt svaga människor brukar i allmänhet inte ha särskilt mycket att säga till om i samhället. Förutom då de hundrädda. Alla andra fobier och rädslor brukar rekommenderas psykiatrisk vård, medan många hundrädda istället kräver ett hundfritt samhälle. 

Problemet med den egna psykiska ohälsan ska lösas genom att förbjuda hundar på i princip alla platser i samhället. 

De allra flesta hundägare jag träffar på under mina eviga hundpromenader, är ansvarstagande, engagerade människor som gör allt de kan för att deras hundar ska må bra. Men ett fåtal hundägare går runt med hundar som har uppenbara psykiska besvär, som de inte får hjälp med, eftersom dess människa har fullt sjå med att kräva att andra ska ta ansvar för den egna hundens besvär. 

Fyrverkerier ska förbjudas och andra hundar hållas kopplade. Alla andra ska göra allt för att de, på eget bevåg, införskaffade hundarna ska må bra. Det är lika orimligt som när hundrädda begär att samhället ska befrias från hundar. 

Tänk att så ulliga, gulliga varelser som hundar kan röra upp så mycket känslor hos folk ändå. Även helt uppenbarligen hos mig.