Svår för att jag vet att det finns de som firar jul långt, långt hemifrån i år, i svår oro för nära och kära. Svår för att jag vet att några begravde sin son förra veckan.
Det är ju ändå det sämsta med hela julen, den här förväntan och liksom normen kring att den ska vara så väldigt lycklig. Alla ska må bra och vara glada och få precis just det om alla önskat sig i sina paket. Julen är helt enkelt den sämsta tiden på året att må dåligt.
Jag har två riktigt dåliga jular i min minnesbank. Den värsta är givetvis den som inträffade några månader efter att min pappa hade dött.
Jag minns att jag vaknade upp gråtande den julaftonsmorgonen. Hela förmiddagen grät jag och mamma körde oss till graven och lät mig och min bror vara riktigt, riktigt ledsna. Så ledsna vi behövde vara. Och när tårarna gråtits ut blev det bättre. Och mostrar och småkusiner och allmänt julkaos kunde ta vid och resten av julen blev riktigt fin.
Men den där gråten på julaftonsmorgon var viktig. Jobbig men viktig.
Det är en sinnessjuk känsla att vakna upp på julaftonsmorgon, som man ju gjort varje år i hela sitt liv och inse att man för första gången ska fira jul utan en person som man alltid firat jul med.
Min andra sämsta jul var den när alla spydde. Barn, vuxna, alla. Och min vän Petter som skulle vara tomte räddes ej, utan kom körande ändå och tomtade för våra små kräksjuka barn. Och trots att det var min sämsta jul så har det ändå i efterhand blivit så att det är det jag minns starkast. Jag tror till och med att han kramade om barnen innan han for vidare.
Hjärnan jobbar ju gärna så, som tur är. Läkande. Minns det den vill minnas för att må så bra som möjligt.
Jag är inte dummare än att jag inser att om jag får bli normalgammal så kommer ännu fler dåliga jular att samlas i min minnesbank. Alla ska vi ta oss igenom ett antal riktiga jävla skitjular under årens lopp. Kanske bör man tänka lite extra på, såhär i juletid, att vissa man möter kanske är mitt uppe i en av livets sämsta jular. Att tomta för en kräksjuk unge, skicka ett sms till en nyseparerad kompis eller låta någon bara gråta ut kan mildra de där livets skitjular en hel del.
Ha nu en god jul. Så god som ni kan. Snart är det januari och helt okej att må skit igen.