Söndagsmorgonens relativa lugn. Dimma utanför fönstret. Och kanske ett stråk av detsamma även invärtes. Virvlande förbi tillsammans med det nya årets utfästelser.
Nog vore det något att komma en smula i form. Orka de två trapporna upp till lägenheten med bibehållen andning. Ja. Det vore något.
Och via telefonen når jag ett etablissemang som erbjuder allt från bänkpress till kundaliniyoga. Vad det nu är. Det senare alltså. Och tänker att jag skall boka en träningstid. Under tiden klär jag om och ser, som i eldskrift över domkyrkan, mitt nya muskulösa liv tona fram i dagens gråa dis. Hur kläderna kommer sitta så mycket bättre. Men min nya dröm tar snabbt en komplicerad början.
”Lösenordet stämmer inte.”
Jag provar igen. Fortfarande entusiastisk inför utsikten om ett nytt och så mycket mer hälsosamt liv. Tänk så stolta och glada mina barn kommer bli.
”Lösenordet måste innehålla en siffra.”
Nytt försök alltså.
”Lösenordet måste innehålla ett specialtecken.”
Hur svårt kan det egentligen vara? Jag har i alla fall sex års högskolestudier bakom mig. Även om det nu var längesedan. I själva verket väldigt länge sedan.
”Lösenordet måste innehålla minst åtta tecken.”
Jävlar. Nu klarar snart inte mina franska nerver av denna moderna utmaning. Måste tänka på att andas. Du vet. Lugnare. Först in. Sedan ut. Och inte detta hastiga flåsande av ilska och frustration. Lugn och fin nu. Bara andas in och ut. Inte så fort. Nej. Långsamt.
”Du har bara ett försök kvar. ”
Lösenordet kan dra åt helvete.
”Du är utloggad.”
Fortfarande iförd träningsoverall vandrar jag förtvivlat ut mellan gränderna. Med stirrig blick som helt vilsen i dimman. Med det nya årets alla ambitioner i spillror. Kanske skall jag börja röka istället. Det är ju också ett slags sysselsättning. Rentav en hobby.
Finner en butik med en alldeles levande medmänniska. Som dessutom svarar på tilltal.
En limpa John Silver tack. Utan filter.