Säg aldrig att det syns att jag har gått upp i vikt. Säg aldrig att du gillar min ögonskugga. Fråga aldrig om de tre knölarna på mitt högra ben. Säg inte att mitt hår är fint. Kommentera aldrig någonsin min röv. Säg inte att jag har fina ben. Inte ett ljud om fräknarna på min näsa. Eller att jag ser trött ut.
Säg heller aldrig att jag ser pigg ut. Kanske om jag varit sjuk och sedan blivit frisk. Men det är det enda. Och fråga aldrig vad det är för läppstift jag har. Eller var jag köpt min skjorta. Le inte åt mina näpna små öron. Kommentera inte mina svullna leder. Säg aldrig någonsin att du inte alls kan se de gråa hårstråna på mitt huvud. Berätta aldrig vad du tycker om hår under armarna generellt.
Berätta inte heller på vilket sätt jag borde röra på min kropp. Säg aldrig att simning är bra för lederna. Och yoga. Och gym! Berätta heller inte för mig vad du tycker att jag ska mata min kropp med. Säg inte att reumatism kan gå över om man blir vegan för det har Miss Li sagt i sitt sommarprat. Säg inte heller att alla sjukdomar på hela jorden kan gå över bara man äter kött. Bara kött. Räkna inte upp vilka nötter som är antiinflammatoriska eller vilka örtblandningar man kan skicka efter från en doktor som på fullaste allvar kallar sig "Doktor Diamantis" och bli helt frisk, glad och kåt.
Berätta inte för någon hur du vill ha dina kvinnor. Säg aldrig någonsin att du vill ha osminkade och naturliga kvinnor. Berätta inte att du gillar stora bröst. Säg aldrig någonsin att du vill ha en "hälsosam" kvinna. Berätta inte att du tycker att det är fult med silikonbröst och fillers. Berätta heller inte att du tycker det är hemskt med slöjor och andra täckande klädesplagg. Berätta inte för någon vad du tycker om stringbikinis. Berätta inte om hur du gjorde för att gå ner i vikt.
Säg ingenting. För varje gång du säger något så säger du indirekt något annat också. Och kära du, jag vet redan. Jag vet att min tröja är fin, det var därför jag köpte den. Jag vet att yoga är jättebra och att jag har både fräknar och tre knölar på benet. Jag vet när jag går ner i vikt och när jag går upp. Jag vet när jag är fin och jag vet när jag är ful.
Förhåll dig du till det relevanta. Min kropp är en kropp bland miljoner kroppar som liksom din först lever och sedan ska den dö. Jag själv tar ansvar för den. Så säg ingenting om det där. Säg något intressant istället. Eller att jag är snäll eller vad fan som helst.