I dag är det ett år sedan det första fallet av covid-19 bekräftades på Gotland.
Det har varit 365 dagar av rädslor, ensamhet och sorg.
365 dagar av att ställa in, ställa om och ställa upp.
Och 365 dagar av luftkramar, babyboom och otaliga videosamtal med våra nära och kära.
Det har varit kontrasternas år, allt har ju inte varit nattsvart. När jag går igenom mina bilder från året väcks flera fina minnen till liv.
Den 11 mars 2020 träffade jag en glad motionär, 84-årige Elof Pettersson, som fastnat för träningsformen yoga. Trycksvärtan hade knappt hunnit torka innan jag träffade honom igen, då som överlevare av svår covid.
Jag bläddrar vidare i albumet. En bild på Visby Centrums Magnus Olsson. Hans huvud liksom svävar där han sitter, i en kartong med hundratals påskägg. När den traditionella påskmarschen ställdes in valde man att dela ut äggen till personer med samhällsviktiga yrken.
Jag hittar en bild på 5-åriga Molly Söderholm i ett hav av lammungar. När vi inte längre får krama våra medmänniskor kan man alltid krama lamm, tänkte Christina och Janne Näslund på Nors gård i Gothem.
Jag påminns även om ljusglimtarna i mitt liv. Jag har fått en brorson. Jag har upptäckt platser på Gotland jag inte visste fanns. Jag har bott på hotell på Gotland för första gången. Jag har spenderat mer tid än någonsin med min 83-årige morfar, på coronasäkert avstånd utomhus givetvis. Och låt oss inte börja räkna alla korvar jag grillat.
Det kanske är lättare för mig att hitta ljusglimtarna, jag som hittills varit förskonad från förluster under pandemin. Desto svårare för dem som mist en familjemedlem, en vän, sitt företag eller jobb.
Vissa har förlorat ett helt år. Som 93-åriga Eva-Lisa Wittberg på Kilåkerns äldreboende säger: "Vi har blivit bestulna på mycket."
De äldre har blivit fångar i sina egna hem. Hur tacksam jag än är över alla timmar jag tillbringat med morfar i hans trädgård önskar jag att det inte behövt ske på bekostnad av hans frihet.
Och hur mysigt det än var att bo på hotell hade jag hellre sett att turisterna hade kunnat komma hit, och att jag kunde få resa härifrån.
Trots det drog vi gotlänningar vinstlotten, ska man vara isolerad någonstans så är det här.