Nu ska jag skriva en krönika utan att en enda gång nämna namnet på den just nu härjande farsoten. Om möjligt.
En morgon handlade samtliga artiklar, fem stycken, på tidningens förstasida om Co..., om sjukdomen. I radio och i tv och varje gång jag smiter utanför åldringsbarrikaden (stenvasten) för att uträtta olika ärenden träffar jag personer som säger: ”Jaha, du vågar vistas utomhus?” Senast den här morgonen när jag träffade en tidigt morgonvandrare. Själv var jag på väg för att hämta två fiskenät ur havet, i hopp om rökt lax på påskbordet. ”Pussa mig inte för då dör du!” svarade jag”. Men han skrattade inte.
Det blev sju id och en sik.
I vår lyxiga karantän förvandlar jag ett gammalt brädtak till bastuved, eldar kvistar i trädgården och oroar mig för midsommarpotatisen. Tidigare har jag redan i slutet av februari köpt tidig sättpotatis, förgrott dem inomhus och planterat i början av april för att få potatis till matjessillen i midsommar.
Men i år har vi gjort gräsmatta av större delen av potatislandet (ålderstecken?) och har nu bara areal för fem potatisstånd. Men så små kvantiteter tidig sättpotatis finns inte att köpa. Ingen egen färskpotatis, vad ska man då med midsommar till?
Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet har följt hemtjänstens medarbetare sedan 1980-talet. Arbetsbelastningen har tredubblats, säger hon.
”Vid mitten av 1980-talet hjälpte en anställd i hemtjänsten fyra personer under ett heltidspass, omkring år 2000 var antalet sex till sju. 2005 möter en heltidsanställd tio hjälptagare per arbetspass och under 2015 närmare tolv. Vi talar alltså om ett svek, mot både personalen och de äldre, som skett bit för bit framför våra ögon”.
Vid det pågående vårarbetet i trädgården undviker vi att ge oss på rishögen där trädgårdens igelkottar brukar övervintra. Såg vi någon igelkott i fjol? Tror inte det. Knappt ens någon ihjälkörd på landsvägarna.
Tidningen Sveriges Natur har kanske en förklaring. Igelkotten minskar kraftigt och finns nu med på Rödlistan, en bok med listor på hotade arter. En orsak uppges vara att igelkottens huvudfiende grävling har ökat kraftigt.
I vår trädgård finns inga grävlingar, inte någon annanstans på Gotland heller. Vad jag vet.
Inga epidemier varar för evigt, men snart är det höst och dags för den årliga vinterkräksjukan.
mejl: bison.gotland@telia.com