GA:s reporter Felix Wedjesjö fick följa med på en tur i det eldrivna flygplanet.
Minns ni ”Sällskapsresan 2: Snowroller”? I en ovanligt stämningsfull scen åker huvudpersonen Stig-Helmer hängflygare över det alplandskap där filmen utspelar sig. Vyerna, stillheten och den pålagda meditativa musiken gör att tittaren för några sekunder glömmer bort att den tittar på en lättsam folkhemskomedi.
Så hade jag föreställt mig atmosfären i ett elflygplan. Inte minst eftersom just tystnaden gärna påtalas från alla som på olika sätt talar sig varma för elmotorer av alla de slag.
Kom mina förväntningar på skam när jag sedan fick göra en flygtur? Jo, kanske lite. Dels krängde planet – men inte på ett obehagligt sätt! – en del i luften. Dels var tystnaden inte jättetyst. Det brusade och lät en del från både vinden och planets propeller.
Men. Nu struntar vi i vilka känslor jag inte kände. För jag befann mig ju ändå i luften, i ett flygplan som tankas med en elkabel. Som ju på något sätt – kanske, eventuellt, möjligtvis – är framtiden. Och det kändes.
Som tidning ska vi självklart bevaka, granska och ställa frågor till Gotlands politiker och övriga makthavare när det gäller både klimatpolitik, besöksnäring och regional utveckling. Vi ska inte svälja vackra ord utan att tugga dem ordentligt först. Elflyg kan vara framtiden. Eller inte. Vi får se.
Men där och då i flygplanet blev jag faktiskt imponerad av oss. Det är ändå vi människor som har byggt det här. Vi flyger på el. Får jag tycka att det är coolt?