Jenny Persson stryker sönernas skolavslutningsskjortor och minns hur små de där skjortorna en gång var.
När man ber honom gå ut med hunden tittar han på en som om man bett honom springa ett maraton och argumenterar sedan högljutt för sin rätt att slippa, då han både hjälpt till att genomföra niornas avslutningsmiddag OCH varit på två skolutflykter inom loppet av 48 timmar. Efter promenaden kommer han ändå med skjortan och frågar snällt om jag kan stryka. Och man står där och stryker en 15-årsskjorta och tänker på den där pyttelilla första skolavslutningsskjortan man köpte en gång i tiden.
17-åringen skickar ett meddelande vid 20-tiden. "Sover hos Nellie inatt". När bildbevis krävs kommer en hel drös närbilder i olika vinklar på alla som tydligen också ska sova hos Nellie ikväll. Hoppas Nellies föräldrar får en god natt.
Hon har levt ihop med sitt band på senaste och i morgon ska de spela på avslutningskonserten för stans kids. Massa nya låtar har de repat in. För de intjänade pengarna ska de trycka merch och en av de första tröjorna ska i alla fall jag ha.
Lillpojken spelar VR med sin polare först, åker på golfträning sen och kommer hem och ber mig följa med på blomplockning. Han är tio bast nu, men ska självklart plocka blommor att överräcka till sina lärare. Tobbe och Simon. Högt älskade. Han har köpt varsin chokladmedalj också. Det är fortfarande det finaste han vet att ge bort. Medan vi plockar prästkragar sjunger han igenom låtarna de övat på inför avslutningen. Inga föräldrar får komma så jag njuter lite extra av hans trallande där vid vägkanten. Hela Änglamark har han lärt sig. Och Goliat med Laleh. Stryker också hans skjorta på kvällen. En skjorta i herrstorlek som hans pappa har "växt ur". Tiden! Tiden!
Den stressade maken skiter i disken och går rakt ut i trädgården efter middagen. Den måste städas inför sommarlovsmiddagen vi brukar hålla för våra familjer och barnens kusiner så här års. Då spelar vi kubbmatcher som alltid slutar med att jag och min lillebror skriker okvädningsord till varandra. En kär sommartradition!
Jag tar hand om den ignorerade disken, stryker sommarlovsskjortorna och funderar på om 17-åringen fick med sig nått fint att ha på sig på avslutningen till Nellie. Sedan hjälper jag lillpojken att göra buketter.
Nu börjar det. Det efterlängtade och nödvändiga sommarlovet. Med allt mindre gräsfläckar och blombuketter med jättekorta skaft och alltmer översovningar, sena nätter, nudlar, kompisar och sommarjobb. Tonårssomrar. Frid vare med oss alla!