Eva Bofrides ledare i tisdagstidningen. Rubrik: Är kärleken underordnad när vi väljer en partner?
Hon skriver: ”Delar vi ambitionerna från djurens värld att det först och främst är den bäst lämpade partnern som ska lockas? Den med högst status, bästa generna... Kvinnor har dragits till makt och status i alla tider, faktiskt än i dag när det nästan är lika vanligt att kvinnor innehar status och makt. Trots denna utveckling har inte motsatsen blivit verklig. Kvinnor med makt och status har snarare en avskräckande effekt på män”.
Och: ”Varför anser män att det är okej att använda våld och begå brott som en reaktion på att ha blivit ratade. Det finns ju lika många kvinnor som av olika skäl inte hittat nån partner. Få kvinnor går bärsärk för den sakens skull”.
Ja, vi karlakarlar har onekligen en del att tänka på.
Jag ska bojkotta Grekland.
Man slår inte Sverige i VM-kval i fotboll utan att det får följder.
Istället åker jag kanske till Spanien – om vi besegrar dem i den avgörande VM-returmatchen i november.
Ibland fundera jag över de mest underliga saker, ”snöar in” och blir nästan besatt. När jag vill dela med mig med någon i närheten får jag oftast bara trötta miner till svar. ”Nu är han igång igen!”.
För några dar sen. Jag stod vid diskbänken och skulle tillverka en marmeladsmörgås. En fet fluga satte sig på den då ännu obredda brödskivan. Jag måttade ett slag, men flugan hann precis undan. Jag kletade på ett tjockt lager marmelad (salmbär) och genast var flugan tillbaka på smörgåsen. ”Har han inte lärt sig att det där är en livsfarlig plats?” tänkte jag och slog till igen och den här gången slapp han inte undan.
Är flugor korkade, eller räknade han kallt med att jag inte skulle slå en gång till, eftersom ett nytt slag skulle innebära en marmeladkletig handflata och en förstörd smörgås?
Här hemma har jag inte brytt mig om att fråga, jag vet ju vad hon tänker: ”Nu är han igång igen!”
Haimgärde tankar av Bo Persson i Sproge:
”När de star Gentlemen pa Leilhäusdurar, va ska da en annan stakkel ga hänn?
”En annan tid”. Det är inte längre som det alltid varit, det självklara. En dag i taget. Måndag, tisdag... Jul, påsk, midsommar... Barn, barnbarn, syskon, goda vänner... Resor, utflykter, trädgård, så och skörda... Oro, glädje, hopp, förväntningar... Vardagen, det självklara.
Men så en dag är allt helt annorlunda.