För sju år sedan skrev min man ett ganska uppgivet inlägg på sociala medier där han bad Stockholm stad (där vi bodde då) att istället för att tillåta bilder på kvinnor som i bikini eller underkläder, i otroligt passiva poser och nästan alltid med en halvöppen mun, gjorde reklam för diverse saker skulle kunna visa på kluriga tal eller matnyttig information. Det dröjde faktiskt inte länge innan vi blev inbjuda till Trafikverket för att ta fram riktlinjer för könsdiskriminerande reklam. Jag tror inte ens att det gick en vecka innan vi satt där. Vi tog fram riktlinjer som sedan godkändes av politikerna. Och så blev Stockholm först med att få riktlinjer mot könsdiskriminerande reklam. Det var sex år sedan. Några få städer har följt, bland annat Göteborg, men annars har inte mycket hänt.
Runt omkring oss, i både Danmark, Norge och på Island finns det förbud mot och lagtext formulerad mot den sexistiska och diskriminerande reklamen. I Sverige har vi istället antagit idén om att företagen ska vara självreglerande. Vi menar alltså att näringslivet själva ska välja att inte framställa bilder på ett sätt som blir diskriminerande. Och när de ändå gör det (för det gör dom!) så kan en anmälan till reklamombudsmannen (RO) resultera i ett fällande. Ett slags ”aja-baja”, men utan andra sanktioner. Det är, menar jag, lite väl naivt.
Vi har i Sverige kommit överens om att vi ska skydda framförallt barn och unga från flera olika sker som vi menar skadar deras hälsa. Reklam för tobak, alkohol eller spel får till exempel inte riktas till barn eller visas på vissa tider. Det gör vi för att vi vet att barn är känsliga för påverkan och för att reklam för saker vi vet är skadliga blir oetiskt. Trots att vi alltså vet att bilder i reklam påverkar barn oerhört negativt i form av skadliga snäva ideal som kropparna i reklamen säljer. Vi vet att nio av tio tjejer vill förändra sin kropp, sitt utseende eller sin vikt kopplat till reklam. Vi vet att barn och unga blir oerhört negativt påverkade av bilderna de matas med på sociala medier och att främst tjejers självbild försämras liksom ungas psykiska hälsa. Det eftersom bilderna oftast visar ett ideal med otroligt smala, ibland direkt anorektiska kroppar eller kroppar med fett på endast två ställen; bröst och rumpa. Ideal som ingen ska behöva mäta sig mot. Ändå lagstiftar vi inte mot sexistisk, objektifierande eller könsdiskriminerande reklam.
På Island har de ett otroligt effektivt system. I lagtexten står att den som ”förolämpar eller vanärar det ena könet eller på något sätt motarbetar jämställdhet mellan kvinnor och män” kan fällas. Sedan kan alla anmäla reklam både genom ett kontaktformulär, genom mail eller genom att ringa till Jämställdhetscentret. Och de agerar snabbt! På Island kan dessutom de som publicerar reklamen bötfällas, inte bara de som framställer den. Det innebär att tidningar, TV eller företag som tillhandahåller annonsplatser både kan anmälas och få betala böter. Det är att ta ansvar. För jag vill leva i ett samhälle som är jämställt. Jag vill leva i ett samhälle där kvinnors kroppar inte går att köpa vare sig på gatan, på nätet eller genom olika produkter. Och för att skapa ett sånt samhälle, som är fritt från diskriminering, objektifiering och sexism så måste vi sluta vara naiva.
Om Island med sina 370 000 invånare kan så måste väl ändå vi kunna tänker jag? Vi må vara en del av Sverige, och kan därför inte stifta våra egna lagar, men vi kan åtminstone besluta om riktlinjer mot könsdiskriminerande reklam. Jag anmäler mig frivilligt till framtagandet av dem!