"Lekplatsen var livsfarlig på sina ställen"

"Jag tänkte på hur det skulle kännas om min granne smällde upp en lekplats som drog massa folk", skriver Jenny Persson.

Jenny Persson.

Jenny Persson.

Foto: Malin Stenström

Krönika2019-10-19 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har tänkt länge att jag är emot det där trädet. Pannkaksträdet alltså. Jag var inte emot det först. Vi var ofta där så länge det var gratis. Barnen älskade det. Jag var livrädd mest hela tiden eftersom lekplatsen ju sannerligen var livsfarlig på sina ställen de första åren. Men det fick man ju veta också och som sagt, barnen älskade det och allt som ens småbarn älskar, det älskar man själv, som förälder. 

Sen började det tas betalt och då blev jag irriterad. Det blev dyrt för oss med många barn. Plus att det var allmänt tråkigt. Jag tycker att det var häftigt med ett ställe som var till för ALLA barn, utöver de vanliga lekplatserna. Även regionens ställen som Fenomenalen och museet kostar en hel del och alla har inte råd. Pannkaksträdet var verkligen just den där solidariska platsen som bjöd ALLA på det där lilla extra, något som jag annars tycker saknas i samhället (förutom i december när tomtebyn i Hejdeby har öppet!).

Sedan smällde de upp restaurang/matställe och ja, vi åkte aldrig dit igen så jag vet inte mycket om hur det har varit där de senaste åren. Men turisterna har varit nöjda!

Jag har skickat mången turist, besökande och hyresgäster dit. Pannkaksträdet har varit mitt stående tips till barnfamiljer som vill uppleva saker till iblandpris. Med iblandpris menas ett pris som är okej att betala ibland, till exempel när man är på semester och ska lyxa till det lite. Eller när det är skol-lov och man ska hitta på något kul. Och vilket gensvar vi fått på just Pannkaksträdet! Turisterna har älskat det. Inte lika dyrt som Kneippbyn, men ändå en häftig upplevelse för barnen. 

Sedan tänkte jag på hur jag själv skulle känna om min granne smällde upp en lekplats som drog en massa folk och ställde till en massa liv. Då blev jag sur igen. Sedan tänkte jag på vad jag skulle känna om till exempel en sommargotlänning skulle gnälla om vindkraften jag har stående på min mark på Näsudden och då blev jag milt inställd igen. 

Såhär velar jag. 

Tänker att om man vill ha lugn och ro och slippa andra turister är det inte smart att bosätta sig mitt i överklassturistmecka.. Flytta inåt land då. Till Vänge kanke. Vi behöver ha turism och turismfrämjande grejer här. Så är det bara. 

Samtidigt. Vissa personer behöver bromsas. Inte för den sakens skull stannas upp för all framtid. Men bromsas. Vikten av byråkrati blir aldrig så tydlig, så att säga. Demokratins betydelse blir också tydlig när man dels ser hur trädet delar folket. Bland de som styr och bestämmer finns lyckligtvis folk från båda sidorna representerade. Och jag hyser ändå tilltro till att de ordnar upp det här på ett sätt som i slutändan kommer att kännas okej för alla inblandade.