Reportern på tv frågar den sjuke mannen i sjukhussängen vad han längtar efter allra mest. Han kan inte prata, men viskar fram sitt svar: – MAT! Han är på bättringsvägen nu, efter att ha klarat sig igenom den värsta fasen i sin covidsjukdom. En sjuksköterska gråter lite senare i sändningen. Hon har hanterat döda kroppar hela dagen. I nästa klipp filmas ett förråd med skyddsutrustning från ett äldreboende någonstans i landet. Det är nästan tomt. I korridorerna går eventuellt smittade, dementa människor runt, från rum till rum.
Det är liksom det här det handlar om. Det handlar om att folk dör. Det handlar om att folk blir svårt sjuka. Det måste handla om hur vi ska skydda dem som riskerar att dö.
I andra, tredje, fjärde och femte hand, bör det handla om hur samhället ska hållas flytande. Hur folk ska kunna hålla igång sina företag. Hur folk ska överleva ekonomiskt. Men främst måste det handla om överlevnad och skydd. De senaste veckorna har debatten handlat om semesterresor. Det ser nästan absurt ut när jag skriver det tycker jag. Hela världen är ur led. Människor dör. Människor sitter instängda i många länder. Människor lider helvetes kval i en sjukdom vi inte alls vet mycket om. Inget bot finns. Och vi pratar om semesterresor.
Jag skulle önska en mindre polariserad debatt angående turism och resor under pågående pandemi. Man måste kunna önska sig en lugnare sommar med så lite smittspridning som möjligt utan att anklagas för att vara fientligt inställd till turismindustrin. Precis som man måste få önska sig en schyst jordbruksindustri och inte anklagas för att vara bondehatare varje gång man ifrågasätter tvivelaktigheter.
Men jag antar att krisen gör sitt. Och att ingen är riktigt klok i huvudet just nu. Själv tänker jag vila mitt huvud i sommar och ta sommarlov från skrivandet här. Ni får klara er utan mig en sommar för första gången på tolv år och jag utan er. Inför sommaren vill jag tipsa er om att lyssna på Juno Arcades låt "The norm". Man kan börja varje dag med den, för att komma igång lite. Det kan vi alla sannerligen behöva i dessa dagar. Ha det fint allihopa!
Tack Louise Ruthström och Tobbe Söderman för allt ni gjort för vår dotters skolgång och utveckling under de senaste åren. Vilken tur vi hade som fick just er! Lärare och förskolepersonal som kämpat på i stormens öga den här våren förtjänar alla ett särskilt tack!