Lena Anderssons krönika i Svd, med rubriken "Hungrar barnen är det föräldrarnas fel" har skapat debatt. Nu ger sig GT:s Jenny Persson in i debatten.
Jag följer debatten med spänning. Älskar Sverige som allra mest när sånt här briserar. Modigt av Andersson att ta upp det. Men hur liberal man nu än är, så lever vi i ett klassamhälle som ger människor väldigt olika förutsättningar att göra så gott de kan. Och nästan alla föräldrar gör så gott de kan. Alla VILL göra så gott de kan.
En förälder med krångliga arbetstider som lider av ständig sömnbrist måste kanske prioritera sömn framför att gå upp tidigt och koka havregrynsgröt till barnen. Föräldrar med psykisk ohälsa som kämpar med att själva komma ur sängen om morgnarna är kanske jävligt nöjda över den där mackan de väl får till. De kommer liksom aldrig ens fram till steget att börja fundera kring VAD de serverar sina barn om morgnarna, utan kämpar med att servera något över huvud taget.
De som lagar havregrynsgröt och gör linsgrytor och ris till sina barn om kvällarna är medelklassmammorna och papporna som kunnat gå ner i arbetstid för att ”hinna leva också”, skriver Jenny Persson.
Att mat och hälsa är en klassfråga och alltid har varit, dansas det smidigt runt i debatten. Och pendeln svänger fort. När jag var barn åt fattiglappar och gamla grönavågare havregrynsgröt till frukost. Vi andra åt macka och oboy. De var inte coolt att komma med hemmalagad mat på skolutflykterna, nej, det var vi med yoggi och kexchoklad som satt på statusen.
Så är det inte längre. De som lagar havregrynsgröt och gör linsgrytor och ris till sina barn om kvällarna är medelklassmammorna och papporna som kunnat gå ner i arbetstid för att "hinna leva också". Det är pappor med gymkort och mammor med yogamattor. Och här någonstans tycker jag att debatten borde ligga. För både överviktiga barn och den eventuella "svenska hungern" finns i störst utbredning bland de lägre klasserna. Hos föräldrar utan eftergymnasial utbildning som vi brukar kallas i statistiken. Vad beror det på?
KAN det vara så att även TID och ORK, är en klassfråga? Att dålig ekonomi ofta går hand i hand med dåligt med tid och dåligt med ork?
Med rätter som chicken nuggets, hamburgare, lasagne, fiskpanetter och pannkakor på matsedeln i skolan, är det det svårt att servera kålrot till middag hemma.
Själv minns jag när barnens förskolepedagog Ulla höll ett brandtal om att det borde vara föräldrarnas lyx att servera halvfabrikat. På förskolan och i skolan bör ett från grunden lagat mål mat serveras alla barn så att stressade kan lyxa till det med makaroner och falukorv på kvällen och också hinna vila ut.
Istället har barnen nu chicken nuggets, hamburgare, lasagne, fiskpanetter och pannkakor på sin matsedel i skolan. Prova själv att servera kålrot till middag efter det, kära Lena Andersson.