Med 80 mil kust finns plats för alla, menar Henrik Radhe.
Äntligen! Vecka 33 och livet återvänder till det normala på ön. För många gotlänningar har den hektiska sommaren inneburit en blandning av familjehem och vandrarhem, kombinerat med bed and breakfast. För sommartid, då vill alla hit! I takt med att resorna blivit dyrare, räntorna högre och fler har fått mindre kvar i plånboken har trycket ökat för att få bo privat hemma hos någon man känner. Och att få äta hos oss som redan har lyckan att få bo här, istället för på restaurang. Många grillkvällar och middagar blir det. Även om alla vänner, gäster och besökare såklart är både välkomna och efterlängtade, så tar besöken ändå på krafterna. Det är därför vi gotlänningar har belönats med den exklusiva femte årstiden. Den har precis börjat.
"Har du varit av ön"? Frågan hänger just nu i de flesta fikarum, när alla kommer tillbaka till jobbet från semestern. Ingen kan som en gotlänning uttrycka avståndet bättre än så till omvärlden. För gotlänningar åker inte till fastlandet. De åker just av ön. Jag har dessvärre vänner som inte har lämnat Gotland på flera år. Själv har jag den här sommaren farit och flängt. Jag har varit både i en liten by i Provence, och åkt en inrökt bil på nätterna längs Silvervägen genom Norrlands inland. Jag har varit i Burma och en sväng till New York. Att läsa är att resa. Fem romaner blev det, mest i ryggläge på stranden till en rad olika länder. Ett både klimatsmart och avkopplande nöje. Egentligen tycker jag att det borde finnas ett särskilt ord för det där, att läsa och resa. Räsa. Inget är som en bra pocket på stranden. Att läsa är som livet självt: Hur tufft man än kan ha det, vill man för allt i världen ändå inte missa nästa kapitel.
Sedan förra sommaren har jag infört obligatorisk delad semester. Min hjärna må vara enfaldig och lättlurad, men efter en sommar med två olika pass semester minns jag bara det roliga. Att jag däremellan varit inne och krigat på jobbet är sedan lång tid glömt. Att andra under tiden krigat i sociala medier och gnällt om för mycket folk på ön tycker jag är tråkigt. Debatten har blåsts upp, sedan en kvällstidning ringde typ tre gotlänningar som fick representera alla.
Sommar på Gotland mitt under turistsäsong kan innebära ensam på en strand med bara lamm som nyfikna åskådare.
Med 80 mil kust finns det plats för alla besökare som vill hit. Med bara lammen och himlen som åskådare har jag mitt i högsäsong i juli ändå haft en hel strand för mig själv. Turister vill vara där andra turister är. Det lämnar milsvida stränder som ensliga pärlor till oss andra. Visst är det kö i affärer, och visst är det fullt av folk på stan. Men att välkomna de som kommer hit med öppen famn istället, och få fler barnfamiljer och människor i yrkesverksam ålder att flytta hit, tror jag Gotland vinner på i det långa loppet. Varje ny inflyttare bidrar med skatteintäkter till oss som redan bor här. Men det är bara min åsikt – om någon kvällstidning hade ringt och frågat mig.
Dessutom tror jag hellre våra besökare väljer att flytta hit, om fler på Gotland skulle se det positiva i livet. Det är roligare att säga ja, hej och välkommen. Nu väntar också belöningen på oss bofasta, den femte årstiden. Samtidigt som de första frostnätterna biter i nordligaste Sverige kan vi på Gotland ligga i och bada med sommartemperaturer i havet. Snart färgas gräset lejongult – och hela september ligger som en gyllene månad med stränder utan folk, bad och middagar på stranden som väntar på oss efter jobbet.