”Om de som suttit fast i våld och utsatthet under många år orkar, kan och vågar – då orkar även vi andra. Då orkar vi fråga den vi är oroliga för istället för att titta bort.”
De första skälvande dagarna på året. Ett år som gått som på många sätt inneburit svårigheter och kriser, stora som små. Krig, inflation, ökad ojämställdhet, klimatkris och höga kostnader för räntor och mat har inneburit att vi levt med mindre marginaler än på många år. Och framför oss står tillträde av en president som kommer att påverka oss alla. Inte bara genom reell politik, utan också för att den typ av retorik och åsikter han står för kommer innebära mer hat mot vissa grupper och att rasister och kvinnohatare ser dagens ljus – de har ju en världspolitisk ledare som delar deras åsikter. Det kan komma att få stora konsekvenser också här. Regeringens samarbetsparti har en egen trollfabrik som för ett nätkrig mot politiska motståndare, forskare, och ja, sådana som mig. Vår regering kan inte ens sätta ned foten då – hur ska man kunna agera mot den som på nåder låter en få makt? Regeringen gör alldeles för lite för klimatfrågan och risken för att vi aldrig kan återställa det vi förstört blir större. Det ser ut som att vi inte kommer klara våra klimatmål alls – det bara för att blidka rösterna som kräver låga priser på bensin och som hävdar att klimatkrisen är fake news. Ett begrepp som den snart tillträdande presidenten gjort till sitt signum. Det är också mest troligt mer av den typ av argumentation vi kommer få höra mer av här i Sverige.
Rysslands krig mot Ukraina verkar inte heller få ett slut i närtid och just nu verkar Ryssland dessutom ägna sig åt att kapa ledningar i Östersjön. Och när det här är det enda som kommuniceras (och då har jag inte ens nämnt gängkriminalitet) så är det lätt att känna hopplöshet. Att det liksom inte spelar någon roll vad var och en av oss gör – men inget kunde vara mer fel! Det kräver absolut lite mer av oss att välja hoppfullhet än hopplöshet, men utdelningen kan också bli så mycket större! Med hopplöshet slutar vi ofta agera. Vi faller ner i någon slags svart lucka av oförmåga. Med hoppfullhet kan vi bidra! Vi kan se att våra handlingar kan påverka till det bättre. Allt från hur vi reser, att vi sopsorterar till att vi knackar på hos grannen vi är oroliga för eller säger ifrån mot sexism vid fikabordet.
Under de senaste 18 månaderna har jag arbetat med våldsprevention här på ön i ett samverkansprojekt för RF-SISU Gotland ihop med regionen, länsstyrelsen och polisen. Och det finns så mycket hoppfullhet på den här ön!
Förskolepedagoger som brinner för att ge alla barn lika förutsättningar och möjligheter genom att aktivt arbeta med jämställdhet och som, med all rätt, är så stolta över sitt arbete. Skolrektorer som sett till att vi fått ge både lärare och elever mer kunskap om våld och hur det kan förebyggas. Lärare med ett otroligt engagemang och vilja att göra mer. Jag har mött chefer för vårdcentraler som ökat kunskapen om våld för att läkarna ska kunna ställa frågor vid oro. Idrottsföreningar som jobbar aktivt med skadande eller begränsande normer och som vill leva sin värdegrund. Jag har mött poliser som brinner för att det här ska vara den tryggaste platsen i världen. Poliser som ser hur tidiga insatser kring våld i nära relation bidrar till mindre kriminalitet, utanförskap och missbruk senare i livet. Under september anordnade vi en våldspreventiv konferens med närapå tre hundra deltagare som alla vill samma sak – att förebygga och agera så att våld i nära relation uppmärksammas, att utsatta får stöd och hjälp och att inga barn ska behöva växa upp med våld. Jag har fått berättelser om hur man vågat ta sig ur våldsamma relationer och efter många år vågat anmäla. Och det gör mig så otroligt hoppfull! Om de som suttit fast i våld och utsatthet under många år orkar, kan och vågar – då orkar även vi andra. Då orkar vi fråga den vi är oroliga för istället för att titta bort. Då vågar vi säga ifrån när någon uttrycker sig kränkande. Då orkar vi tro att våra små handlingar kan bidra till klimatet. Då vågar vi visa omsorg genom att orosanmäla barn vi är oroliga för. Och då orkar vi välja hoppfullhet istället för hopplöshet.
Välkommen hoppfulla 2025!