Vår fastighet är full av bra att ha saker. Det är så fullt i alla bodar, vrår och skrymslen av saker som någon gång kan vara bra att ha så att ens vanliga prylar inte får plats. Ibland kommer det över mig att rensa men det är svårt. Det är ju så många grejer man inte kan kasta eftersom de kan komma till användning någon gång i framtiden. Resultatet av mina rensningsansträngningar brukar bli att jag kör i väg med fina, fullt fungerande grejer så att jag kan göra plats för allt skräp som ska sparas. De fina grejerna jag kört bort brukar jag sedan sakna när jag sedan står och tittar på allt skräp jag sparat.
Hur blev det då så här? Jag skyller på min uppväxt på den gotländska landsbygden där allt skulle tas tillvara, inget skulle förfaras. Och jag skyller på de personer jag har runtomkring mig som är präglade av samma anda. Ta min mamma till exempel, hon blir alldeles ifrån sig när något ska rensas ut eller kastas, hon klarar det inte och börjar nästan hyperventilera. I julas hade jag köpt take away-julbord och maten kom i små plastskålar och byttor. Mamma kunde inte koncentrera sig på maten alls utan bara på emballaget:
– Mien, du tänker väl inte kasta de här små byttorna som senapen och cumberlandsåsen är i? De kan vara jättebra att ha att sortera knappar i, jag måste få dem! Kasta inte!
Så nu har jag sparat en hel hög med plaståtervinning till henne som hon inte hämtat ännu. I samma hög ligger Hemmansägarens senapsflaska:
– Den där tomma senapsflaskan får du inte lämna till återvinning! Den är jättebra att ha olja i till lammsaxen! Kasta inte!
Nu har det nästan blivit så att jag smyger med att köra bort hushållssopor från fastigheten. Jag smusslar ut dem i bilen i skydd av mörkret så att ingen ska lägga sig i och komma med synpunkter på saker som inte ska kastas.
Ja, ja, jag har väl egna svagheter också, kläder har jag svårt att göra mig av med. Just nu är mina garderober så fulla med kläder jag inte använder så att jag får ha mina kläder på andra ställen. En kompis erkände att hon har samma bekymmer:
– Varje gång jag ska sortera ut kläder så tänker jag att det är synd att kasta dem så jag sparar dem och lägger dem på hög, man kan ju ha dem som ladugårdskläder. Problemet är ju bara att jag bott i storstan sedan tonåren och att det var över 40 år sedan jag satte min fot i en ladugård!
Nej, här behövs göras drastiska åtgärder. Visst kan det vara bra att spara saker men problemet är att när man väl behöver en sparad sak så kan ingen hitta den i den här röran. Jag måste verkligen se till att jag får iväg lite kläder till Röda korset. Men då hör jag min mammas röst i bakhuvudet:
– Inte ska du väl ge bort de där fina linnekläderna? Lämna in dem till mig så syr jag om dem så de passar dig!
Så ser ni någon med omsydda kläder och mängder med sparad plaståtervinning så kan det vara jag!