Dagarna före jul, eller om det var nyår, besöker jag Roland på kyrkogården i Mästerby. Han var min bäste kompis under de lyckliga barnaåren i Slite. Det var på den tiden då barn fick vara barn med allt vad det innebar. Hela sommaren på ett höloft, hartsfiol, vinter var vinter med skridsko på Bogeviken, de ”livsfarliga” krigen med slangbågar och de fruktade askkällingarna vid påsk. Total frihet, nästan i alla fall.
Nu vilar Roland tillsammans med sin hustru Ingrid här på kyrkogården.
Men det var egentligen inte det jag skulle berätta om. I stället om det fantastiska konstverk som kyrkans vaktmästare i Mästerby skapat med hjälp av en vanlig ratta på kyrkogårdens grusade gångar.
Äras du konstnärlige vaktmästare!
Inte roligt alls!
En helt vanlig dag runt nyår får jag ett brev från Regionens Teknikförvaltning:
”Vi har mottagit Er redovisning av antalet tariffenheter på fastigheten Öja Burgsvikshamn 1:2. Där har ni angett att ni har två tariffenheter och i vårt register finns endast redovisat för en tariffenhet. Anläggningsavgift för ytterligare en tariffenhet är 38 905 kronor är erlagd 1998”.
Och nu, efter 14 år, upptäcker Förvaltningen att jag måste betala ytterligare 38 905 kronor.
Överklaga efter så många år är nog ingen idé. En myndighet har väl aldrig fel?
Och Ilskan över de höjda priserna för att åka färja rasar vidare.
Men vadå, de stackars aktieägarna måste väl också leva?
Tittar ut och ser en numera typisk gotländsk vinter. Grått och regn. Inspirerad av Viktor Rydbergs klassiska juldikt ”Tomten” diktar jag en ny version och tänker på alla stackars barn som nästan aldrig får uppleva en riktig vinter.
Vinternattens köld är grå,
stjärnorna göms bakom dimma.
Här måste jag dyblöt gå
timma efter timma.
Hör hur regnet smattrar på taken,
jag fryser som själva fan,
dyblöt och nästan naken,
väntar på bussen hem
efter våta besöket i stan.
Inte ens tomten är vaken.
Ju mer jag läser och försöker förstå Teknikförvaltningens brev, desto mindre förstår jag. Men att be någon komma hit och på plats inspektera och förklara dessa ”tariffenheter” är väl heller ingen idé, 16 mil fram och tillbaka?
Efter mitt mångåriga förhållande med Charlotte Kalla, har jag nu träffat en ny kärlek.
Frida Karlsson heter hon.