Nattåget 22.35 lämnar Malmö station. 05:46 ska vi vara framme i Stockholm. Åka tåg är säkert. Den här natten är jag säker på att det inträffar någon olycka på E4. Men i tåg nummer 4, vagn 7, känner jag mig trygg.
Vad vill jag ha sagt med det? Ingenting, utom att jag är glad att jag i nattmörkret slipper köra bil drygt 60 mil.
Just nu stannar tåget i Lund. Här studerade min älskade Eva och här är hennes dotter präst.
Men jag tar det från början.
Tungsint, trött på mycket kände jag att något måste göras. Min stora kärlek är död, jag sörjer och det är så det ska vara. Ingen sorg, då har det heller inte funnits kärlek.
Sedan länge, långt innan sorgen, har jag burit på upplevda händelser som gjort mig till den person jag är, den glade och den dystert grubblande. Som folk är mest. Jag vill skriva ner det, som en roman eller som ett slags eftermäle till barn och barnbarn, så att de äntligen förstår vem jag är - och varför.
För en bok krävs ett antal resor. Bland annat till krigets Vietnam och ett barnhem i Da Nang. Där träffade jag ”Flickan utan tunga”, en bedårande söt femåring som fått sin tunga avskuren av fientliga soldater.
Hur gick det för flickan? Jag har flera gånger ”packat resväskan” för att åka dit för att leta reda på henne. Men jag har inte vågat, rädd för att hennes liv blivit exakt så grymt tragiskt som jag befarar. Jag hade inte klarat det.
Så jag nöjer mig med en ”självbiografisk resa”, mer eller mindre på måfå i Sverige.
Ingen bil, bara tåg och buss.
Burgsvik till Visby. Färja till Oskarshamn, buss till Kalmar, tåg till Malmö, Därefter västkusten, Sågmyra i Dalarna där skidåkaren Calle Halfvarsson bor. Och Storgatan 49 i Östersund, där bodde Anita min första brevvän. Hon ville ha ett foto på mig och jag skickade ett på min bäste kompis Roland, som inte hade fräknar. Bor Anita kvar och vad har hänt med fotot på Roland?
Resan har bara börjat.
Men det blir inte riktigt som jag tänkt. Psyket krånglar, krafterna tar slut redan i Malmö.
Just nu passerar jag Lojsta kyrka i 12-ans buss hem till Burgsvik. Jag delar främsta sätet med en fullpackad ryggsäck med flera ombyten kläder, datorn och två tjocka böcker för den ”långa resan”. Sverige är så stort. Kanske blir romanen aldrig färdig.
Min längtan bort slutar än en gång med en resa hem.