Dagboken från den våren får mig att vilja rekommendera avhållsamhet till alla ungdomar. Gör något annat med era ungdomstider istället. Lär er virka eller programmera eller något. Håll inte på att ha sex och bli kära i varandra. Vänta tills ni blir upp emot 25 med att bli kär i någon. Gift er sedan med den personen och lev lyckliga till tidens slut. Det räcker med en!
Jag läste, naturligtvis, väldigt mycket Karin Boye våren 2003. Överallt i dagboken finns hennes dikter citerade, ofta följda av en detaljerad redovisning över helgens alla turer hit och dit. Det är Effes, Skeppet, Gutekällaren och Underbar. Det är förfester på Gråbo och ”raggarrundor” med bil när de första kompisarna börjar få körkort. Det är mos och gurkmajonäs vid grillen bredvid Masters om vårnätterna efter krogen och det är långdragna hångel på den lilla innergården bredvid Effes. Det är lumparkillar från P18 och besök på psyket hos en kompis som blivit inlagd där. Det är kvällar i Martebo, väntandes på ljuset.
Det är den amerikanska hiphopens vår och vi står och gungar på hiphopgolvet på Skeppet de helger vi inte ser något av de många lokala band som fanns i Visby på den tiden, spela på Effes. Vi kämpar med det superlåga jeansmodet och det är fortfarande högst tvivelaktigt att kalla sig feminist, även om det börjar röra på sig. Ett barn dör i en bussolycka på ön den våren och mamma har gallsten och ligger på sjukhus mycket. Fame vinner Mello med ”Give me your love” men vi kunde inte bry oss mindre. Istället ser vi musikalen Jesus Christ Superstar som sätts upp på Säve av eleven Johanna Eriksson, numera Ahlsten, om och om igen.
Livet snurrar så otroligt fort. Det är väldigt få pauser. Man vill leva det bästa och roligaste livet, inte missa någonting, samtidigt som skolan kräver sitt. ”Jag måste vara bäst” står skrivet gällande de ämnen jag bryr mig om, samtidigt som jag konstant kämpar för att undvika IG i matte. Stressen över det är olidlig till och från under hela min skolgång. Jag har adhd så det sjunger om det, men det vet jag inte om. Ingen annan heller.
Med en lättnadens suck slår jag igen dagboken och återvänder till vintern 2023. 38 år nu. Det är rätt skönt.