Några månader i biltvätt med släckt belysning

Dåligt samvete? När fäder städar. Ljuset segrar. Ödesdiger sjukdom. Månader i ”biltvätt”.

Foto: Privat

Krönika2020-03-23 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gå inte utomhus, stanna hemma!

Hur dåligt samvete ska jag, en snart 81-årig gubbe, ha när jag utan munskydd går till affären och handlar? Eller tillsammans med andra, de flesta betydligt yngre, sitter och svettas i den allmänna bastun i hamnen?

De flesta coronasmittade som dött har varit i min ålder, så det är begripligt att vi därmed placeras i Riskgrupp 1. Men måste vi verkligen helisoleras?

Idag gjorde Hon och Jag en längre promenad längs havet och på obefolkade stigar. Det kändes bra. Och bastun? Årsmötet är inställt, men ännu inget badförbud. 

I förra krönikan väntade jag på de två äldsta döttrarnas ankomst. Två dygn, bara de och jag. Och jag som inte hunnit städa så väldigt noga!

Fått mejl från Gunnar Fardelin i Slite:

”Jag hade min son här nyligen och då städade jag rätt bra trodde jag. Han höjde huvudet och hittade naturligtvis spindelväv i en del hörn och kring lampor. Själv har han originaldammet kvar i en del 50-talslampor, men det är ju något annat. Man går aldrig säker för barnens ögon verkar det som”.

Mina döttrar sa däremot inte ett ord om min städning.

Denna fredagmorgon cyklar jag som vanligt ner till morgonbadet. En snabb nedsänkning i vattnet, några chockade andetag och sen upp igen. De första simtagen dröjer ännu ett tag. Men nog kändes vattnet lite mindre iskallt än i går? När jag kommer hem får jag förklaringen. Vårdagjämning!

På datorn läser jag ett inlägg från en favoritpräst, Sune Österdahl i Buttle:

”Jag minns en predikan jag hörde en gång, om ljusets seger över mörkret. Predikanten sa, att om man tänker på två rum, det ena ljust det andra mörkt. Öppnar man då en springa mellan rummen, så ser man aldrig att det kommer in en mörk "strimma" i det ljusa rummet, men däremot alltid en ljus strimma som tränger in i det mörka rummet. Alltså segrar ljuset över mörkret”.

Min personliga hälsoserie ”Hur mår jag” har varit nedlagd en längre tid. Det har inte funnits något att rapportera. Men nu har min egenkonsultation konstaterat att jag kanske återfått min muskelreumatism, med ödesdigra konsekvenser. Nyligen tvingades jag ringa återbud till en varpatävling!

Så illa är det.

Och än en gång, vårdagjämning och ljusets återkomst. I Forum Gotland berättar Hasse Pedersén, tidningens ansvarige utgivare, om en kund som beskrev den gångna vintern så här:

”Det känns som man tillbringat några månader i en biltvätt med nedsläckt belysning”.

mejl: bison.gotland@telia.com