Jag längtar efter att det ska bli trendigt att lägga undan telefonen. Jag tänker mig ett samhälle där vi står och stirrar i asfalten vid busshållplatsen. Kastar ett getöga på de andra passagerarna. Lägger märke till molnen på himlen. Ser att en tjej har likadana skor som din kompis. Kollar på klockan för tionde gången. Svarar på en fråga om tidtabellen. Skrattar lite stelt tillsammans med den som frågade. Så där som det var förr i tiden, alltså. En lucka i tiden. Supertråkigt. Men just därför en möjlighet att ta in något nytt. En paus.
Jag tänker mig en rast på valfri gymnasieskola där ingen sitter med böjd nacke. I stället sitter de, eller går omkring, och har hemskt tråkigt. En innehållslös väntan. Ett tillfälle att begrunda något som hände på lektionen, notera vilka som finns runtomkring, fundera på vad man ska göra i kväll, prata med någon. Sitta och glo kanske. Ta in rummet, som Ernst skulle ha sagt.
Jag tänker mig ett sällskap vid ett middagsbord, på krogen eller hemma, prat och skratt och ingen som sitter och duttar med pekfingret för att ta reda på svaret på någon fråga, ligger Gävle i Uppland eller Gästrikland, hur många är egentligen bröderna Skarsgård, de får helt enkelt fortsätta fundera, kanske får de aldrig veta, men de pratar med varandra och ser varandra i ögonen. Och det är ingen självklarhet i våra tider.
Sen finns det många andra trender jag väntar ivrigt på. Jag längtar efter att människor ska sluta åka elsparkcykel som om inga andra trafikanter existerar. Sluta döpa sitt företag till nåt tjommigt på engelska. Sluta använda floskler och i stället använda riktiga ord. Sluta lämna sjuka barn på förskolan. Sluta ställa in alla lektioner tre veckor innan skolavslutningen med hänvisning till att man är ”klara”. Sluta prata högt med telefonen en halvmeter från munnen. Sluta plocka upp och försöka rädda fåglar med fågelinfluensa. Sluta arrangera jobbmöten som hade kunnat vara ett mejl. Sluta skära ner på den offentligt finansierade kulturen i tron att ny kultur ska växa fram som finansierar sig själv. Sluta visa reklam i sociala medier.
Jag längtar också oerhört mycket efter att alla ska vilja spela sällskapsspel och läsa skönlitteratur. Eller det är väl framför allt mina egna barn jag hoppas på där. På något sätt måste sällskapsspel och skönlitteratur kunna trenda. Allt som krävs är en ung och karismatisk person med många följare på TikTok och Youtube. Är du den personen? Hör av dig!