En pastoral morgon. Ensam, tyst, helt vindstilla, tät dimma och 15 grader i vattnet. 4 flundror, 22 strömmingar och 1 abborre.
Det är såna här stunder som gör mig religiös.
Min en veckor långa jakt på en fet spyfluga har resulterat i en sönderslagen kopp efter ett felriktat slag med flugsmällaren.
I torsdags skrev jag på min Facebook-sida:
”I dag borde svenska folket, i synnerhet det militära försvaret, äta ärtsoppa och pannkaka. Det hör liksom torsdagar till.
Men förmodligen tillhör jag den sista generationen Ä-och P-ätare, även om jag gjort några års uppehåll.
Men i kväll...”
Jag åker till affären och köper ”Soldatens vegetariska ärtsoppa” på burk. Att denna matkultur inte längre är vanlig i det svenska folkhemmet vet jag, men hur är det i det militära köken? Då, för många är sedan när jag var soldat, serverades alltid ärtsoppa och pannkakor på torsdagarna. Det påstods att soppan var uppblandad med soda för att minska soldaterna sexlust. Inga störande moment fick förekomma när vi drog ut i fält och dödade rikets fiender.
Om soppan påverkade sexlusten är tveksamt, men jag minns att det var ett väldigt fisande på logementet på torsdagskvällarna.
Ett hushåll beräknas spara 3 000-6 000 kronor per år bara genom att äta upp istället för att kasta mat. Visst finns det rejält roligare grejer du skulle kunna göra för de pengarna? (ur boken ”Gör skillnad!”).
Förra veckan skrev jag om nypon. Den här hösten är det ovanligt gott om dessa vackra vitaminrika bär, men jag förundrade mig över att jag så sällan ser någon som plockar dem.
Måndagsmorgonen hade knappt grytt när jag kontaktades av en utflyttad gotlänning med daladialekt, som flyttat hem igen.
– Hustrun och jag plockade 22 liter i går! berättade han. Nyponsoppa av hela bär och kluvna, rensade bär, eller torkade och malda att strö på frukostgröten.
– Likör! svarade jag.
Journalistiken bättre förr? Nej, mycket sämre, men vi skrev bra ingresser. Det är dagens journalister sämre på.
Jag var bra på ingresser. Läser ett sparat reportage om Hilma Carlsson, 97 år, som regelbundet gick på disko på Borgen i Visby. Ingress:
Förra året slutade hon köra bil.
Den klarade inte besiktningen.
Ungefär samtidigt slutade hon dansa hambo.
Knäna pallade inte.
Snart ska jag ge mig ut på en resa. En obegriplig resa, säger säkert de som inte känner mig. "Varför?" säger de nog också. Och jag svarar:
"Det får aldrig bli för sent!"