Gjorde den fantastiska upptäckten att om man börjar varje dag med Stevie Wonders "I wish" på stereon, så blir det en glad dag. Jag hatar ju livet varje morgon som jag vaknar och har så gjort i stort sett hela mitt liv. Söker därför ständigt efter sätt att komma ur känslan så fort som möjligt på morgonen.
Så jag upptäckte "I wish". Jävligt svängig, glad låt. Fin text också, som handlar om hur han minns sin barndom och önskar att den kom tillbaka.
Det gör vi ju alla, tänker jag. Först. Sedan kommer några kvällar i rad då jag ligger i sängen med min sjuåriga son som gråter av kval inför fotbollsmatchen med klassen han måste spela.
Han har ju sagt ja, lovat och fått tröja och allting. Efter en match vill han inte längre. Han är rädd för bollen och de närgångna spelarna. Han tycker att han är "värdelös" och han kan inte göra mål. I samma lag spelar klasskompisar som tränat fotboll i flera säsonger nu. Som gör mål efter mål.
På planen ser vi flickor som också tränat fotboll i flera säsonger men som aldrig någonsin får en passning, aldrig någonsin får ett inkast riktat emot sig. När en tjej vill vara målvakt, pratar killarna ihop sig och ser till att en av dem alltid står nere vid målet också, framför henne. Min sons bästa kompis är tjej. Inte konstigt att han hatar skiten.
En match måste vi bryta efter att motståndarlaget skrämt vårt lags barn med hårda ord, psykningar, stämplingar, fasthållande och stenhårda bollar. Barn är inte trevliga, särskilt när föräldrar inte får närvara vid planen på grund av pandemin.
I det andra barnets klass används Snapchat på alla olika sätt. En ny grej är att man bildar särskilda grupper, som vissa hålls utestängda ifrån. I dessa grupper planerar man sedan vilka som ska vara efter skolan och vad man ska göra.
Vid skoldagens slut försvinner man sedan iväg, medan vissa blir stående kvar på skolgården, ensamma. En stund senare serveras bilder i klassens gemensamma grupp så att alla får se vilka som är med vilka och de utfrusna blir plågsamt medvetna om att de är just utfrusna.
Och jag känner att han har fel, Stevie Wonder. För att vara barn suger ganska ofta. Skolan suger, fotboll suger och kompisar suger. Ibland. Och när man är barn har man oftast inget annat val än att uthärda.
Så vi byter morgonlåt till den mycket mer realistiska "It takes a fool to remain sane" och accepterar att vissa morgnar rår man helt enkelt inte på. Och snart är det åtminstone, tack och lov, sommarlov!