Annie Lööf (C) var tilltänkt måltavla i Almedalen.
I dagarna visade en genomgång att av 1 107 personer som ”varit medlemmar i, eller stöttat en högerextrem rörelse, deltagit på evenemang inom dessa miljöer eller gett uttryck för sådana värderingar på olika högerextrema forum” och stått på listor för kommunval, regionval eller riksdagsval, så har 875 av de tillhört Sverigedemokraterna.
En del är även dömda för högerextremt motiverade våldsbrott. Av de 289 personer som finns valbara till valet 2022 och som kopplas till högerextremism så kan 77 procent knytas till SD. Det är 214 av SD-kandidaterna till kommuner, regioner eller riksdag som har en koppling till högerextremism runt om i vårt land.
I dagarna blev det också känt att den misstänkta terroristen som mördade Ing-Marie Wieselgren på grund av hennes tjänsteutövning vid Donners plats även hade förberett mord på centerpartiledaren Annie Lööf. Det är ingen slump. Det är ingen slump att en man som varit aktiv inom NMR mördar en kvinna och förbereder mord på en annan. Det är heller ingen slump att de allra flesta av dem som står som valbara inför valet och som har högerextrema kopplingar kandiderar för SD.
Om SD tror jag egentligen ingenting. Och det har jag aldrig gjort. Även om jag måste erkänna att jag blev förvånad när Jimmie Åkesson valde att lägga ut en bild på ett glas rosé efter sitt Almedalsbesök. Samma dag som en man attackerade Ing-Marie Wieselgren mitt på öppen gata. Inte heller efter att mordet blivit offentligt uttrycktes fasan, åtminstone inte på Instagram, den media där rosébilden åkte upp.
Eller när Åkesson anklagade Annie Lööf för ett högt tonläge när det blev känt att mördaren också haft henne som måltavla trots att SD:s kanal Riks lagt upp över 150 videos med nedsättande ord mot just Lööf. Jag förvånades över empatilösheten och likgiltigheten. Men genom den här valrörelsen har jag också fått förstå att fler än så saknar moral och empati.
När Ulf Kristersson under sitt Almedalstal tackade SD för allt de gjort i frågan om invandring så borde alla såklart förstått.
När Kristdemokraterna ville att polisen skulle skjuta skarpt mot egna medborgarna vid demonstrationer mot en känd nazist borde vi förstått.
När Moderaterna ville ADHD-testa alla barn i socialt utsatta områden (och endast de barnen) samtidigt som de ser till att 16 mottagningar där barn kan utredas slås ihop till 9 borde vi förstått. När Liberalerna ville språktesta två-åringar och kunna omhänderta barnen om de inte skrivs in i förskolan borde vi förstått. När inte någon av partiledarna för M, L eller KD höjde rösten när SD:s rättspolitiska talesperson ”skojade” om att ett tunnelbanetåg täckt med SD-loggor är ett återvandringståg mot Kabul, ja DÅ borde väl alla vi förstått?
Den 11 september går Sverige till val.
Men nej. SD tuffar på. Föreslår att 9-åringar ska straffas genom ”skam-arbete”. Och de andra stödpartierna (för där är vi nu, att SD är näst största parti i Sverige) kommer med det ena politiska utspelet efter det andra. Utspel som oftast rör kriminalitet och som nästan alltid går på tvärs mot vad forskning faktiskt säger. Men det spelar tydligen ingen roll så länge det låter hårt och effektivt – även om förslagen ofta skulle få motsatt effekt.
Det finns många tankar om politiken. Många tankar om oss som väljer att ta ställning för något. En av de tankarna är att det är åsikter som uttrycks och inte fakta. Att vi har valt färg och därför ska få över andra på ”vår sida”. Men det är fel. För det första är det inte åsikter utan fakta. De politiska förslag jag pekar på i den här texten är partiernas faktiska förslag. SD är enligt mätningar näst största parti, vilket faktiskt gör de andra borgerliga partierna till stödpartier till SD. Det är fakta. Det är heller inte sant att jag genom att skriva den här texten försöker få någon till min ”sida”. Det jag vill är att du som väljer förstår vad din röst kommer bidra till och att du därför behöver vara oerhört noga med vilken politik du vill se de närmaste fyra åren.
Majoriteten av de valbara kandidaterna som haft samröre med högerextremism kandiderar för Sverigedemokraterna.
Jag vill också peka på absurditeten i tonläget just nu och hur vi kan ha hamnat i en situation där makten verkar ha blivit viktigare än medmänskligheten. Där till exempel ett liberalt parti som Liberalerna väljer att sätta sig i knät på SD och bedyra sin trohet till ett parti som är emot hela liberalismens grund. Det är för mig en oerhörd gåta.
Men jag är trots det hoppfull. Jag tror att vi kan och vill varandra väl. Att vi förstår att om det börjar naggas på rättigheter för vissa, så kan du och jag vara näst på tur. Att de flesta av oss är oerhört tacksamma för att få bo i ett land som Sverige, som trots vissa svårigheter och stundtals oerhörda utmaningar, är ett av världens bästa länder att bo i. Att de allra flesta av oss önskar att få gemenskap och trygghet, ett klimat där vi och våra barnbarn kan bo, ett klimat där djur, natur och människan kan leva i harmoni, en god och tillgänglig vård, en bra skola och barnomsorg, en möjlighet att leva på våra pensioner, ett jämställt samhälle där alla får samma chans oavsett kön och ett samhälle med ett skyddsnät som finns där och tar emot oss om vi faller.
Och jag är övertygad om att vi önskar det för vår granne också. Och det går fortfarande att göra ett annat val. Det går att berätta för sitt parti som plötsligt väljer att ge SD makten att ens egna röda linje går exakt där. Det kan vi visa vid valet och visa var vi står. Antingen med ett parti som inte kan prestera en oberoende granskare ens för att skriva sin vitbok om rasismen och nazismen som grundade partiet. Eller med värderingar om allas lika värde, empati och värdighet.
Jag hoppas och tror att du som röstar den 11 september förstår att det är på riktigt nu. Att det är allvar. Och att det är du som väljer vilken framtid vi ska ha. En framtid där vissa partier målar Sverige med mörkaste färgerna och vill att du ska ta beslut fattade på rädsla, eller en framtid som är ljus(are) och där vi alla hjälps åt för att skapa en hållbar, gemensam och trygg värld. Det valet avgör du.