Besöker en god vän som drabbats av prostatacancer, den vanligaste cancern i Sverige. Och nu i veckan åker jag till Stockholm och träffar min mest långvarige kompis, från 1965. Han har också prostatacancer.

Enligt Cancerfonden drabbades 10 473 män av cancer i prostatan år 2016. Samma år fick 7 558 kvinnor bröstcancer. En av åtta män riskerar att få prostatacancer innan 75 års ålder.

Kvinnor i åldern 40–74 kallas regelbundet till cancerkontroll. Männen däremot måste själva uppsöka sjukvården för att bli undersökta. Ofta för sent.

Min fasantupp har återvänt till vinterreviret i trädgården. Varje vinter sedan jag flyttade hit 1999. Det är väl inte samma tupp, men jag vill gärna tro att han är en ättling till ursprungstuppen. Fasaner infördes till slottsmiljöer i Sverige på 1700-talet och finns nu i huvudsak i södra Sverige och på Gotland och Öland. 

Fasanens största fiender är räv och jägare.

I onsdagens GT läser jag en artikel på förstasidan, två huvudledare, två inlägg av politiska förtroendevalda,  två insidesartiklar, en kulturartikel och två insändare. Om samma sak, nedskärningarna inom skola, vård och omsorg. Och i fredagstidningen: ”Mer soppa i skolan när regionen ska spara”. 

Försvaret däremot, inga ekonomiska problem. De kräver och får. Inte miljoner, det handlar om miljarder. Många miljarder. Utan debatt, inga protester. Är verkligen ALLA gotländska politiker positiva till den militära upprustningen?

I diskussioner, mer eller mindre infekterade, om försvarets och välfärdens pengar får jag alltid veta:

”Det handlar inte om samma pengar, inte samma plånbok.” Och jag svarar alltid: ”Visst är det samma! Våra skattepengar.”

Mera soppa till försvarsmakten!

2012 skrev jag i min krönika om en rödsvart linjal av trä, som jag under ett antal år haft i min ägo. På baksidan av linjalen står ristat: ”56 Barbro Falck”. Jag fick genast svar från Barbro Vigsten i Västergarn. ”Det måste vara min linjal!” skrev hon. Jag lovade komma förbi och lämna tillbaka den. Barbro skulle bjuda på kaffe.

Det blev ingenting av med det, för jag slarvade bort linjalen. Men nu har jag hittat den igen, men däremot ingen Barbro Vigsten i Västergarn. 

Kanske har hon flyttat till Nikkaluokta?

I drygt tre år har en 80-årig man legat död i sin lägenhet i Stockholm. Radion var på och en lampa i lägenheten lyste. Ingen hade saknat honom.

Vad berättar det om vår samtid?