2020 var ett år på både ont och ont, mest ont. Därför hoppas jag nu på det motsatta. På gott och gott, mest gott. Och personligen tänker jag från och med nu ta en tioårsperiod i taget.
Det är mitt enda nyårslöfte.
Fast direkt hoppingivande har det hittills inte varit. Mitt handikapp med två dåligt hörande öron nådde ”all time high” på själva nyårsafton. För två veckor sedan försvann högra apparaten. Som jag har letat! På nyårsafton tappade jag den andra på stengolvet. Någonting brast och gick inte att laga.
Så nu går jag här i någon slags hörselskymning, med P 2-radions musik på högsta volym. Tur att jag är ensam. Morfar hörde väldigt dåligt och jag minns hans tratt, som han tog fram när det kom folk hem till Alvans i Rute. Då satt morfar där med tratten, lyssnade och deltog i samtalet. Jag tänkte på det och testade med en liten gul tratt av plast. Det fungerade! Musiken hördes bättre och den gamla väggklockans tickande kunde jag också ana. Men gå omkring med en gul plasttratt...
I veckan satt jag och bläddrade igenom gamla krönikor. En från 2011 handlade om en utredning om övergångsställen i 22 svenska städer. Vart tredje övergångsställe i Sverige håller inte måttet och ungefär 1 000 personer skadas varje år. Sämst var övergångsställena i Visby. Farligast var det på Peter Hardings väg (mellan Karl Magnus väg och Söderväg).
Är det övergångsstället fortfarande lika farligt?
Min personlige favoritsatiriker, fårfarmaren Peter Pettersson i Hellvi, skriver och meddelar att han nu lägger av.
”Ett år skrev jag en text om dagen. Nästa tog jag ett foto om dagen. Det tredje skrev jag en persiflage om dagen... Det blev ett år till. I år, det tredje året i rad, hade jag tänkt lägga av vid 999, men lät mig övertalas till att fullfölja året ut. Och där får det räcka - med de dagliga kommentarerna... Jag har samtidigt också en känsla av att satir inte längre har någon publik, i vart fall inte som tidigare. Minns Hasse & Tage, Olof Buchard, Lars Hillersberg. Folk vill hellre bli roade än oroade... Jag har hur som helst annat att göra med lammen och lammungarna. Lamningen är i full gång.”
Jag, som personligen hela tiden varit kritisk till den militära upprustningen av Gotland, citerar gärna en av Petterssons sista (?) texter:
”När Coronan kom fattades munskydd, när de ryska data-attackerna kommer har vi i vart fall luftvärn...”