I Sverige finns ungefär 800 HVB-hem. I en nyligen gjord granskning hade 177 av dem brister. Och då är det bara de där brister har identifierats. I mars tvingades HVB-hemmet i Vänge att stänga på grund av allvarliga brister. Och inte vilka brister som helst. Sju (7!) av 15 anställda var aktivt kriminella. Ytterligare två hade kriminell bakgrund. Unga, främst killar, som behöver få stopp på sina redan destruktiva beteenden hamnar i händerna på personal som lever i kriminalitet, som har tillgång till narkotika och som, i fallet med Vänge, använder våld mot de boende. Hur är det möjligt?
På HVB hamnar unga som antingen har ett missbruk, som inte kan vara kvar i sina hem på grund av att de hamnat i kriminalitet eller har andra normbrytande beteenden. De ska där få vård, stöd och behandling så att de når ett positivt resultat, helt enkelt upphör med missbruk, kriminalitet och destruktiva mönster. Enligt lag ska personalen ha ”lämplig utbildning och erfarenhet” och de boende på HVB ska få en ”meningsfull vistelse” och personalen ska ”möta den unges behov”. Hur kan det vara så långt mellan reglering och verkligt utförande?
Att unga möter personal som själva är destruktiva, normbrytande och kriminella när de ska möta lugn, trygghet och stabilitet är inget mindre än ett haveri. Att det dessutom funnits en ”osund stark maskulinitetskultur” som skapat problem är också det ett haveri. Det är ofta just killar med extremt starka machoideal som både hamnar i gängkriminalitet (eller andra normbrytande beteenden) och som därigenom också ofta hamnar på HVB-hem. Det de behöver är personal som bryter den dåliga spiralen. Som visar på andra sätt att vara man på och som inte möter upp deras redan osunda ideal med samma mynt. Maskulinitetsgörandet riskerar helt enkelt att leda till hot och fysiskt våld och därmed till att de unga som ska bli hjälpta istället kommer tillbaka med ännu fler våldserfarenheter och toxiska ideal. De blir helt enkelt farligare för sig själva, men framförallt för andra runtomkring.
En absolut majoritet av hemmen, liksom det i Vänge, drivs i privat regi. Det innebär att det är en kassako där omsorgen om unga uppenbarligen får stryka på foten för vinsten. Varför skulle man annars anställa tidigare kriminella och aktivt kriminella? Ingår det i beskrivningen av lämplig utbildning och erfarenhet?
Att placera barn och unga måste innebära både krav på kompetens, utbildning oh erfarenhet (och då menar jag inte kriminalitet som en eftersträvansvärd kompetens). Att låta staten eller kommunen ta över ansvaret är uppenbarligen inte det enda sättet (med erfarenhet av SiS-hem), men att utkräva ansvar, att kräva rätt kompetens hos personal, ordentliga sanktioner (kostsamma!) för de HVB-hem som missköter sig och att konstant kontrollera hemmen, personalen och omsorgen de erbjuder är kanske några steg på vägen mot att skapa trygghet, ordning och säkerhet för placerade barn och unga. Allt annat är ett svek både mot de unga själva, men också mot alla de som tvingas lida av den livsfarliga livsstil de unga anammar.