Ställer mig på en bred planka. Kastar mig utför en brant backe. Vid backens slut vräks jag ut i rymden, gör hundra, iallafall minst åtta, kullerbyttor innan jag i bästa fall landar på fötterna med livet i behåll.
Freestyle vid OS.
Det är inte rimligt att den privata tandvården kostar en förmögenhet. Jag berättade i förra veckan om en pensionär på fastlandet som ramlade och slog sönder två tänder. 28 000 kronor kostade det. Tidigare hade hon fått ny höftled och opererat två knän i den offentliga vården för 400 kronor!
En ”tandlös”man ringde:
– Numera äter jag bara soppa och mjukt bröd!
Regeringen vill att de kommunala skolorna ska få mera pengar i bidrag än privatskolorna.
– Vi måste göra upp med marknadsskolan och dess avarter, säger statsminister Magdalena Andersson och spär på med ett ovanligt fränt språkbruk: ”Det finns aktörer som använder skattemedel som ska gå till suddgummi åt barnen, men istället köper de lyxvillor eller går på sexklubb i Thailand”.
Min ambitiösa kampanj för minskat matsvinn fungerar. Fast någon direkt kulinariskt ”höjdare” är kanske inte tre köttbullar med brunsås, en bit gravlax, lite potatismos och en halv pannkaka med lingonsylt.
Men det går ner.
Jag bör göra en resa. Var som helst, men gärna till en liten by nära Sågmyra i Dalarna. Där finns en gammal lada med ruskigt innehåll.
Jag kan också flytta den ladan till Gotland. Då behöver pojken från Malmö inte tjuvåka med tåg till Falun. Och Signe, den sjungande polisen, skulle inte behöva oroa sig för att missa julkonserten i Mockfjärd. Men själv skulle jag kanske i lugn och ro få boken jag skrivit på i över tre år färdig.
Fast jag vill ju gärna göra den här resan.
Läsare av mina krönikor och min dagbok på Facebook har varit mycket förstående vad gäller mina tekniska datorproblem. I nära en månad har min hemmadator inte fungerat, vilket medfört otaliga psykiska haverier.
Jag har varit i kontakt med diverse företag med datasupport på fastlandet. ”Du har plats nummer 81 i kön!”. Det innebär oftast närmare en timmes väntan. När jag till slut får prata med någon bönar jag att de måste vara övertydliga i sitt språk så att jag förstår.
– Inga problem jag är van! svarade en Support. ”Vi börjar med ”Docen”! säger han pedagogisk.
Tjolahopp?
Och så har det fortsatt ända tills en läsare undrade om jag inte har något barn eller barnbarn som kan hjälpa mig.
Så nu fungerar allt igen.
bison.gotland@telia.com