Nu börjar det lugna ner sig så pass att man kostar på sig att bli lite sur då och då. Det var ju några veckor där då man bra gick runt och höll andan. Kände ömhet, kärlek och solidaritet med sin omvärld. Men så är man inte mer än människa och plötsligt kommer en välbekant och krypande känsla över mig en morgon, när jag läser den första nyhetsartikeln.
Den kanske femtionde i rad som handlar om hur synd det är om företagare. Länge var det tyst från lantbrukarna, de som vanligen brukar gapa allra högst så fort de ser en anledning till lite medömkan. De påverkas ju faktiskt inte särskilt mycket av den här krisen. Mat är ju i princip det enda vi kan konsumera. Men så kom det. För nu var det synd om lantbrukarna som inte kunde ta in gästarbetare från Moldavien, Polen, Rumänien. Plötsligt verkar det nämligen ha blivit rumsrent att ta in gästarbetare från de fattigaste länderna man kan hitta.
Men glöm att jag någonsin i hela mitt liv kommer att känna ett uns medlidande för de som letar i de fattigaste länderna, efter den billigaste arbetskraften som Europa kan erbjuda, till de längsta lönerna som bara är möjligt. GLÖM DET!
Jag kan också bli oerhört trött på snedfördelningen vad gäller medieutrymme. Trött på att dag efter dag läsa om olika företag och näringslivskedjor som faller samtidigt som det viskas lite diskret om att sjuksköterskor knappt får övertidsersättning för det enorma jobbet de just nu utför på världens alla sjukhus. Nej, man ska inte ställa tragedier emot tragedier, det är inte heller det jag begär. Men när det gäller utrymme och vad vi väljer att fokusera på så spelar det faktiskt roll.
Vi behöver komma ihåg det här arbetet som sjukvård och även lärare, personal på äldreboende och andra som på riktigt utför arbeten för att den här krisen ska löpa så smärtfri som möjligt, därför att de sen också måste belönas för det. Sjuksköterskornas och undersköterskornas löner måste höjas nu. Lärarnas också. Därför att när det verkligen gäller, så är det dem vi måste ha, dem vi förlitar oss på. Och därför är det orimligt att vissa tar allt medieutrymme till att gråta ut, medan andra inget alls får.
Så seriöst! Påskägg? Ge dem BETALT!
Det var allt! Glad påsk och ta hand om er allihopa!