Vi älskade Carola förstås, jag och sommarsystern, men mamma och pappa hade också en skiva med Grymlings. Vi älskade ”Hanna och rättvisan”, ”Drömmar” och ”Mitt bästa för dig”.
När jag, liksom många andra, drar igång skivan på Spotify på kvällen den första maj, färdas jag dit på en sekund. Känner vibrationerna i golvet när vi spelade högt, högre! Sommarsystern som virvlar runt där bland täcken och kuddar och kattungar i sitt sommarnattlinne.
I diket precis när man når fram till gården, till höger, växer gullvivorna. (Mången gång har jag väl funderat på hur pass ofta gullvivor egentligen växer på stranden, men sedan upptäckte jag att i Västergarn gör de faktiskt det.) Där vid diket precis bredvid gullvivorna, satt vi om våren, sommarsystern och jag. Lekte prinsessor över varsitt dikeskantrike och sjöng för full hals, om gullvivor som blommar och gnistor som ska bestå.
Inte ens tio år senare framförde en man med en gitarr, jag har glömt vem, ”Där gullvivan blommar” på pappas begravning och sedan dess kan jag inte lyssna på den utan att gråta litegrann. Hela Grymlings första skiva kräver sitt ihopbitande och sväljande för att jag ska klara av att lyssna på den. Förutom den där pampiga hymnen då, utan text, Grymlingslåten. Med sannolikhet skriven med Eksta i tanken, men för mig är de korta stroferna för evigt en fanfar över min barndom, över Näsudden. Också den komponerad av Pugh Rogefeldt.
När jag gifte mig, tio år efter pappas död, knöt bästa vännerna, så fint ihop säcken och sjöng en egen text till ”Mitt bästa för dig” för mig och min man.
Han skrev helt enkelt många av livets sånger, Pugh. Han lyckades till och med tonsätta den svenska sommaren och de små lätta molnen.
Det finns ju många coola grejer man vill lyfta fram när man ska skriva en text om Pugh Rogefeldt. Bara det att han, medan många andra rockfarbröder förvandlats till bara farbröder, stod stencool och svinsnygg till livets slut. Hans stora röstomfång och unika sångröst, alla creddiga låtar från förr och det faktum att han var pionjär och rebell på många sätt.
Men för mig blev det Grymlings. Grymlings forever.
”Så öppna ditt fönster, se ut över gården. Släpp in lite luft i din vrå. För då hör du när blommorna växer om våren och lär dig om fåglarnas språk”
”Ett hjärta av guld” av Pugh Rogefeldt.