Den här krönikan skrivs dagen före midsommarafton.
Är det verkligen vettigt att vid min ålder på midsommarnatten lägga sju sorters blommor under huvudkudden och hoppas på ett under?
Nej... jag väntar nog till nästa midsommar.
Clara Lee Lundberg, ETC:
”Det är lätt att bli nostalgisk när någon börjar prata om Olof Palmes Sverige. Ett 80-tal när vården och skolan inte var privatiserad, när det inte fanns ett rasistiskt parti i riksdagen och Sveriges migrationspolitik färgades av solidaritet och medmänsklighet.”
Ja, det var då det.
Och själv minns jag ett 50-tal, då en 16-årig yngling i Slite tröttnade på skolan och åkte till Stockholm och blev brevbärare och fick lägenhet med eget hyreskontrakt i ett nybyggt område på Lidingö.
Stortvätt och när jag sorterar plaggen fattas det alltid någon strumpa med ”rätt” kulör. Alltid! Men det syns väl inte om jag har långbyxor?
I Sverige kallas vartannat år alla kvinnor mellan 40 och 74 år till bröstscreening för att i tid upptäcka cancer.
Nyligen dog en kompis till mig av prostatacancer. Han blev aldrig kallad till någon undersökning. Den livförsäkringen gäller inte oss män.
Rädd för att dö? Egentligen inte, även om det rent statistisk snart är dags. Medellivslängden för svensk man är 81 år och jag är 83. Jag är tacksam för ”övertiden”. Pappa ville bli 100 år för då skulle han, som alla 100-åringar, få gratulationsbrev från kungen. Men pappa blev ”bara” 98. Besviken? Ja, det tror jag.
Pettersson i Hellvi:
”Arbetskraften som fattas idag är den som utvisades istället för att utbildas igår”.
Den ljusaste av dagar blir inte som vanligt i år, nu när min Eva inte längre finns. Någon ”Små grodorna-stämning” lär inte infinna sig.
Jag är bjuden till Bäl för varpkastning, festligheter i änget och övernattning. Jag kan också åka till Hamra och äta grillat lamm, ta mig till ett ”knytis” hos en god vän till Eva, eller gå tvärs över vägen till campingen och fira där. Kan också åka till Visby och Slite, bjuden till två fester inklusive allt.
Fast mest troligt blir det ett besök vid vår, Evas och min, ”mötesplats”vid Grumpe i Vamlingbo. Jag tar med prästkragar och blåeld. Därefter altanen hemma med sjöutsikt och matjesill.
Fast när ni läser det här är ju allting över, men hela den övriga sommaren återstår och tiden lär ju läka såren.
PS! Det blir nog ändå blommor under kudden. Man vet ju aldrig...