Jag anar ett kommande uppror mot den snabbt ökande privatiseringen av åldringsvården på Gotland. Personalen har tröttnat, deras lojalitet börjar tryta. Två insändare i fredagstidningen: ”Hur tänkte socialnämnden när ni sålde Åkermanska?” och ”Löfte om trygghet känns som ett hån”.
Det senaste året har jag träffat personal både inom den regionala och den privata vården. Alla har sagt samma sak: ”Personalens arbetsvillkor och därmed också kvaliteten på vården är betydligt bättre på de regionala vårdhemmen”.
Jag räknar... Sex vårdanställda har jag talat med och de har sagt samma sak. Räcker det för att kallas en sanning?
Varför lära barn sparka andra?
Jag reagerade på reportaget i torsdagstidningen, om thaiboxning. Det är Gute kampklubb i Visby som anordnar en nybörjarkurs för barn i 7-14-årsåldern.
”Vi jobbar mycket på att man ska röra sig rätt”, säger en av ledarna. På Wikipedia läser jag: ”Reglerna i en thaiboxningsmatch tillåter slag, sparkar, kast, knän och i bland annat Thailand, Finland, Skottland och nu även Sverige, även armbågar med full kraft och utan andra skydd än handskar, tandskydd och suspensoarer”.
Det har blivit vanligare att vid begravningar låta en maskin hissa ner kistan i graven, som jag skrivit tidigare. Många har reagerat. ”Okänsligt! Pinsamt! Ovärdigt!” är ord som har använts. Men flera har också talat om säkerhet. Görel Robsarve Malmros i Visby, verksam inom Gotlands norra pastorat skriver:
”Vid begravningar vill inte alltid anhöriga bära kistorna... Att hissa ner en kista med hjälp av band är inte helt lätt. Det är tungt, och man kanske redan är lite svag av sorgen. Det är inte roligt när en kista tappas ner... På många vis har man förbättrat säkerheten och arbetsmiljön i samband med begravningar... Jag förstår om det känns jobbigt att se en kista hissas ner av en maskin. Det är jobbigt, oavsett hur det sker.”
Mina marmeladkok misslyckas alltid. Den stelnar inte.
Jag har skrivit om det tidigare och fått medhåll av många. Vanligt socker fungerar inte. Samma slags socker som min mor syltade med på den tiden det inte fanns särskilt syltsocker. Hennes marmelad blev tjock ändå.
På mitt sämre humör ringde jag Ica:s kundtjänst. Jag sa dock ingenting om mina misstankar om att sockerfabrikerna manipulerar det vanliga sockret för att tvinga oss att köpa dyrt syltsocker.
Kundtjänsten lovade undersöka och snarast återkomma. Det var för två veckor sedan.