Bernt ”Bison” Nilsson: Att sörja har sin tid – det visar att du har älskat

Skyll inte den pågående utfiskningen av Östersjön på mig.

Två nät. Två dygn. En mager flundra.

När jag mår mindre bra (dåligt) blir jag ofta passiv och inåtvänd. Jag vet inte vad jag ska ta mig till för att lätta upp tillvaron. Förra tisdagen var en sån dag och jag skrev om den på Facebook:

”Exakt nu - 09:58 tisdag 15 mars - inser jag att det är dags att rycka upp sig. Livet är ganska tråkigt och jag vet varför. Men så kan det inte fortsätta, jag har ju fortfarande tio år kvar. 2032 har jag tänkt lägga av för gott. Då är jag 93 år och har sett och gjort det mesta. Men jag vill inte gå omkring och ha tråkigt till dess. Bra tips på uppryckning önskas!”

Och uppryckande tips strömmade in:

Lena: ”Sådana dagar har vi nog alla ibland. Då tänker jag på den gamla gotländska visan. Man får spark sig själv i rövi o opp o ränn igen". May: ”Åk en sväng, det gjorde jag!” Laila: ”Tillåt dig att göra ingenting, mer än att ta en kopp kaffe i solen. Att sörja har sin tid. Det visar att du har älskat”. Jonne: ”Öka takten sista kvarten Bison! Bajen forever”.

Min lokala dotter tycker att jag ska göra mig av med en del krukväxter. Gärna, för de jag har ställer bara till en massa bekymmer. Blommor i krukor är så känsliga. Hur mycket vatten ska de ha? Jag har vattnat efter principen blommor med stora blad: ”Sluuuurp” och kaktusar ”Skvätt!”. Det brukar fungera. Men alla andra, hur ska jag veta hur mycket vatten de kräver?

Så nu ska här rensas ut! Kvar blir någon enstaka pelargon och ett mindre antal kaktusar.

Hur många döda ryska soldater i kriget?

Amerikanska underrättelsetjänsten: Drygt 7 000.

Ukraina uppger: 13 500.

Ryssland: 498.

”Fake news” och propaganda. I krig kan man inte lita på någon, varken vän eller fiende.

Ytterligare ett ”piggtips”:

”Slå kanske en signal till någon som är ensam. Vi är många som sörjer nu över Ukraina, kanske även detta gör att du blir ännu mer handlingsförlamad”. Maj-Lis: ”Styrkekramar!”

Steker den nyfångade magra flundran i smör, serverar den med mycket potatis och blir nästan mätt.

När jag skrivit klart den här krönikan, upptäcker jag att min bärbara dator är försvunnen. Jag hade med den till Stockholm förra veckan och på färjan hem använde jag den. Nu: Puts väck!

Ringer polisens hittegods i Visby men hamnar i Piteå kommuns växel.

Ja, så är mitt liv just nu.

bison.gotland@telia.com