”På den gamla goda tiden när jag var liten kanske man ville köpa ett köksbord. Då åkte man till de butiker som saluförde möbler och valde ett bord. Enkelt och grubbelfritt.”
Det finns många hyllmetrar skriver i ämnet men jag vill ändå gärna slå in den här vidöppna dörren. Det är alltså inte möjligheten att välja som ställer till det för oss. Ingen vill leva i en diktatur. Problemet uppstår när valen blir för många. Och gosse, valen blir bara fler och fler för varje år som går.
På den gamla goda tiden när jag var liten kanske man ville köpa ett köksbord. Då åkte man till de butiker som saluförde möbler och valde ett bord. Enkelt och grubbelfritt.
Jag behöver inte berätta för er hur många som saluför köksbord i dag. Nya och begagnade i alla tänkbara former och material och med alla tänkbara mått. Vad räddar mig från att efter mitt köp hitta ett ännu bättre bord? Kanske för att jag får reklam för just köksbord eftersom algoritmernas förbannelse innebär att man alltid får reklam för saker man precis har köpt?
Den här hösten har jag flyttat, blivit sambo och bytt bank samtidigt och kastas rakt in i valfrihetens tuggande käftar. Jag förväntas hålla koll på bolåneräntor och fatta beslut om olika fonder och aktier och pensionssparanden. Jag ska välja leverantör av elektricitet, teve, telefon, internet, och inte bara leverantör, jag måste välja exakt vilken typ av abonnemang jag vill ha. Det finns ju olika! Läs mer genom att klicka på den här länken och kastas ner i helvetsgapet av information. Det är oändligt tråkigt att försöka begripa vad alternativen går ut på. Ännu tråkigare att upptäcka att man trots allt förarbete valde fel.
Jag vill inte ens välja tjänster för streaming av film och serier. Jag orkar inte kolla igenom utbudet och jämföra priser. Ska jag köpa något på nätet måste jag ta ett djupt andetag innan jag ger mig in på prisjämförelsesidor och börjar dividera om fraktkostnad och leveranstider och kundbetyg och ofta slutar det med att jag beställer från någon sida jag redan handlat på bara för att slippa bli medlem, skapa konto, verifiera e-postadress och lösenord och inte minst för att slippa all reklam som bombar min inkorg varje gång jag köper något från en ny sida. Nej, jag vill inte betygsätta mitt köp eller min leverans. Jag vill bara konsumera och sedan bli lämnad ifred, tack.
Valfriheten är ett kors att bära. Ett ok som tynger mig till marken.
Jag läser ännu en frigjord matskribent som föreslår att man ska fylla vårrullar med vad som helst, bara ta något man gillar. Något jag gillar? Biff med bearnaise? Sill? ”Ös på med smaker, kryddor och örter…”. Ös på med kryddor? Hallå vet hon vilka kryddor som finns i människors skafferier? Jag skulle vilja påstå att risken för katastrof är 100% om folk ska välja egna råvaror och egna kryddor. Om man är så duktig att man vet vad som passar ihop skulle man ju inte behöva läsa recept? De som läser recept vill väl veta vad som blir gott? Samma sak med pajer där man kan ta ”sin favoritfrukt” och gratänger där man kan ta ”de grönsaker man har hemma”. Om min favoritfrukt är banan och jag har gurka och isbergssallat hemma?
”Ös på med kryddor? Hallå vet hon vilka kryddor som finns i människors skafferier?”
Den här typen av matskribenter verkar tro att vi blir inspirerade av lösa tyglar. Kreativa. Det är ett fullständigt felaktigt antagande. Ta en klass mellanstadieelever och be dem skriva om vad som helst. Majoriteten kommer inte i mål med den uppgiften. Ta samma klass och ge dem en tydlig skrivuppgift, en ramberättelse, du ska berätta om den här personen (Sven, 87 år, pensionerad brevbärare, går med käpp) och vad som händer när ett ufo landar på hans tak. Plötsligt kan alla få ihop en berättelse, och ingen blir den andra lik. Människor är nämligen kreativa varelser. Men de behöver ramar. Och det lilla fåtal som kan måla utan ramar, de där som fortsätter ut på tapeten och upp i taket, de skulle ha målat ändå.
Så nej, vi människor behöver inte mer frihet. Vi behöver riktlinjer. Tydliga ramar. Sen kan vi gå bananas och skära morötterna i spännande former eller hacka chilin på ett revolutionerande sätt eller skoja till det med ostronsås i stället för fisksås.
Tänka fritt är stort, men tänka rätt är banne mig större.
Valfrihet och lösa tyglar gör oss inte fria. Det är själva paradoxen. Valfrihet och lösa tyglar slår oss i bojor. Men det här vet alla redan. Så när kommer räddningen? När kommer en digital tjänst som fattar alla beslut åt mig? Pensionssparande, elavtal, streamingtjänster, fyllning i vårrullar, rubbet. För jag vill inte ta ställning till alternativen. Jag vill bara veta vad som blir bäst.