Det är mycket uppriktig nyfikenhet och glädje förstås. Varma lyckönskningar och ivrigt påhejande. Många vill också veta vilka missöden och katastrofer som uppdagats. Suget efter spänning och dramatik är allmänmänskligt. Finns det mögel? Husbock? Måste ni byta stammar, måla fasaden, fälla träd? Har ni fått den första elräkningen?
Det är med stor glädje jag fattar pennan för att avge rapport. Hur det går med huset? Ja fyll upp kaffekopparna till bredden för nu ska ni få höra!
Det började drömmigt och romantiskt. Barnen var hos sina andra föräldrar och vi släpade in en dubbelsäng, varsin resväska och ett par golvlampor. Sen tassade vi omkring på heltäckningsmattorna och knackade i väggarna, satte på vattnet och elementen, testspolade toalettstolarna. En läckte och en saknade sits och en var svart inuti. Vi började skriva en lista.
Uppvärmningssystemet måste bytas. Det visste vi redan innan vi köpte. Direktverkande el är dyrt och omodernt.
Sen var det toalettstolarna. Och det brunmurriga köket. Vi rev gamla skåp och stommar. Sen drog vi loss plastgolvet. Sen åkte vi och köpte golvgips. Sen sågade vi stora hål i väggar och golv för att kunna flytta på vatten och avlopp. Sen rev vi spånskivorna som satt på väggarna och ersatte med gipsskivor fast en annan sort, jag fick lära mig så mycket, olika skivor för olika ändamål men alla lika tunga att lägga på släpet på byggvaruhuset som vi alltid tycktes befinna oss i precis före stängning, i mörker och regn som piskade i sidled och iskalla arbetshandskar på fingrarna som sved av skärsår från spikar och spånskivor och glasskärvor.
Vi beställde kök och golv och tapeter. Vi spacklade och slipade. När vi hade hållit på i två veckor levererades köket, först till fel adress, rolig historia, sen hem till oss.
Innan köksrenoveringen ens drog igång flyttade vi förstås in med alla våra barn. Möbler placerades ut och flyttlådor packades upp. Stora delar av nedervåningen var belamrade av köket, först i platta paket och allt eftersom som en labyrint av monterade skåp och lådor.
Matlagning och diskning skedde i det lilla pentryt i gästlägenheten. Där fanns två plattor, en liten ugn och en diskho. Om man skulle laga middag åt sju personer fick man först rota runt i kartongerna efter stekpannor och skärbrädor och porslin och sen kånka råvaror från kyl och frys nedför en isig trappa, över grusgången och uppför en annan isig trappa och sen fick man bära den varma maten samma väg, i omgångar. Det var alltid kolmörkt och på något sätt alltid stormigt och regnigt när jag gjorde detta. Vinden drog med sig salladsblad och pommes frites som inte var ordentligt fastsurrade. I början var det spännande, lite Karl-Oskar och Kristina, men efter några dagar var det slitsamt. Det blev mycket hämtmat.
Sju veckor efter att vi satte kofoten i det första skåpet är köket på plats. Om man betänker att vi samtidigt arbetat heltid och bara haft hantverkare till el och VVS är det i det närmaste att betrakta som ett mirakel. Samtidigt fanns det inga tvivel när vi sa att det skulle vara klart till jul. Det lät rimligt. Bara att riva ut det gamla och smälla upp det nya, hur lång tid kan det ta?
I efterhand tänker jag att vi var väldigt optimistiska. Vad som helst hade kunnat gå galet. Någon hade kunnat bli sjuk. Leveransen kunde ha blivit försenad. Det hade kunnat bli tokfel när vi tog alla mått för köksskåpen och den gamla diskbänken och bänkskivorna.
Och visst var det saker som gick fel. Mått som inte stämde. Väggar som lutade åt alla håll och kanter. Men om man är en problemlösare, och då menar jag inte mig själv utan min man, då löser man allt. Med en liten bit kartong, en extra lång skruv eller en brädbit.
Så vilka missöden råkade vi ut för? Förutom sneda väggar och lutande golv hade vi en liten översvämning i källaren. En dag var det stopp i avloppet i köket. Sju av kökslådorna som jag hade satt ihop var felmonterade och måste byggas om. Småsaker, med andra ord. Vi har haft tur hittills.
Men allt kan hända, allt kan vända, som Babben brukar säga. Redan i nästa månad kanske jag har något förskräckligt att berätta. Är det i själva verket hål i taket? Kommer vi att behöva gräva upp hela trädgården och dränera? Ska stormen ta den gigantiska almen vid garaget och låta den krascha ner på grannens hus? Missa inte nästa avsnitt!