Den 25 november är FN:s internationella dag för att stoppa (mäns) våld mot kvinnor. Och under hela veckan anordnas aktiviteter runt om i Sverige för att upplysa om våldet och få fler att göra mer. Så: hur får vi slut på mäns våld mot kvinnor?
Svar: Vi rannsakar inåt och agerat utåt.
En av de vanligaste frågorna jag får är vilken man det är som slår. Och jag förstår frågan – det ger någon slags trygghet att veta vem så att vi kan anpassa oss, vara på alerten och utforma sätt att förebygga hos just de männen. Men att ge en fingervisning om vem han är skulle mest troligt pricka lika rätt som råden SÄPO gav allmänheten när risken för terrorhot höjdes i Sverige. Var uppmärksam sa man. Var uppmärksam på om något inte stämmer med en persons kläder, beteende eller en lämnad väska. Lagom luddigt för att inte skänka mer trygghet åt någon, men kanske också för att det inte går att vara mer specifik än så. Ungefär lika luddigt som om jag skulle ge en fingervisning om vem mannen som slår är.
Men vi vet faktiskt en del. Och det är att ju fler av riskfaktorerna en man har, desto större risk att han kommer använda våld. Och det är riskfaktorer på individnivå, relationell nivå, närmiljö och samhällsnivå. På individnivå kan det handla om en extrem svartsjuka, kontrollerande beteende, att han sätter sig över lagar, psykisk ohälsa, missbruk eller att han växt upp i hem med våld. På relationell nivå att han har svårigheter att hantera konflikter i sin relation eller att relationen är väldigt ojämställd. I närmiljön att han lever i fattigdom, har låg socioekonomisk status, är arbetslös eller har vänner som tycker att det är rimligt att kränka kvinnor eller behandla sina partners illa. På strukturnivå att det land han bor i saknar lagar som tar avstånd från våld i nära relation och att det är en patriarkal ordning där det är accepterat att slå sin fru eftersom kvinnan är mannens ägodel och att han har rätt att bestämma över henne. Allt det vet vi. Men eftersom vi inte vet vem som uppfyller flest riskkriterier eller just när han blir av med jobbet, så kommer det mest av allt bli en gissningslek ändå. Därför är det rimligaste vi kan göra att göra det vi kan för att förhindra så många som möjligt. Och vara beredda på att agera.
Så vad kan du göra för att minska mäns våld mot kvinnor?
- Börja med dig själv! Hur pratar du om och med kvinnor? Lyssnar du med samma intresse som på en man? Skrattar du med i ”skämt” eller nedlåtande jargong om kvinnor? Säger du ifrån när du hör kompisen, pappan eller kollegan dra ett sexistiskt skämt eller dra sin harang om ”regeringen där hemma”? Om du känner igen dig eller de du umgås med – börja ifrågasätta (dig själv eller andra) och säg ifrån!
- Om du märker att din kompis eller kollega inte verkar må bra, fråga hur det är. Berätta att du är orolig för att kollegan är utsatt för våld eller fråga om kompisen har svårt att kontrollera sig och kanske är rädd att göra någon illa.
- Lär dina barn jämställdhet och vad våld i nära relation är och hur de ska agera om kompisar kallar tjejer hora, fitta eller andra nedlåtande och (oerhört vanliga!) kränkande uttryck.
- Om du hör grannen skrika åt barnen eller frun – ring på! Om du hör dunsar, skrik eller gråt: Knacka på och berätta att det du hör gör dig orolig och att du vill kolla att allt är okej. Ta med fler grannar om du inte vill gå själv.
- Ring polisen på 112 om du hör eller ser pågående våld (men glöm inte att knacka på också eftersom du vill avbryta det som sker). Du kan gå därifrån efter att du knackat om du inte vill stå kvar.
- Be din hyresvärd införa Huskurage eller inför det i din förening/samfällighet (det är gratis!).
- Berätta för den du är orolig för (både som utsatt och den som kanske utsätter) att stöd och hjälp finns att få.
- Och du. Kom ihåg att du i stort sett inte kan göra fel. Men gör du inget alls finns risken att du istället inte gör något rätt.
Om du är utsatt eller är rädd att utsätta någon: kontakta Familjefrid på 0498-26 33 13.
Hos Kvinnojouren Amanda: 073-0492901 och tjej- och kvinnojouren Fyren: 0730-570653 kan du få stöd och hjälp.