Alla är så glada på sociala medier. Oj va det badas! Oj vad det gås på restaurang. Oj vad det åks utomlands. Oj vad det husbilas och husvagnas. Oj vad barnen är glada på Kneippbyn och Gröna lund och Lego land. Oj vad det dricks! Kvällsdrinkar och lunchrosé och eftermiddagsöl! Säkert ligger folk jättejättemycket med varandra också.
Tänker jag. Där jag sitter i skuggan på den uttorkade gräsmattan och låter iskallt vatten direkt från slangen rinna över mina fötter. Vågorna svallar på Sudersand. Sanden är nyharvad på Tofta. Glassfrysen i Åminne är påfylld. Och här sitter jag med slangen.
Det är onsdag och i morse packade man och barn bilen full och drog iväg på camping. Vi brukar göra det, dra till strands, när det vankas högtryck. Extremtemperaturer överlevs lättast vid havet helt enkelt. Och även fast camping är rätt jobbigt, sandigt, bassligt och utmanande, så har vi ändå haft våra absolut lyckligaste stunder som familj där i tältet.
När barnen var mindre släpades i princip hela bohaget med på campingturerna. Vi har pott-tränat barn i tält. Bytt hundratals blöjor långt från sopkorgar och rinnande vatten. När barnen var små släpade vi med bord, stolar, pottor, lampor, mattor, vattendunkar, handdukar, salvor, vällingpulver, nappar, våtservetter, flugsmällare, sopborste och mat i mängder. Men i dag när de åkte var bilen inte mer än halvfull. Telefoner, laddare, badkläder och man är i hamn. Mat har vi numera råd att äta på restaurang. Värmeljusen och tändaren tror jag att han lämnade hemma i år också, maken. När han inte fick med sig någon att kvällsmysa med i tältet efter att barnen somnat.
Årets dödsmens drabbade mig i måndags och jag orkade faktiskt inte åka och campa med den här "situationen" rinnande längs benen. Så här sitter jag nu. Lyxar till det med iskallt kommunalt kranvatten över mina överhettade fötter. Oroar mig lite för att någon granne ska se mitt vildsinta (det rör sig om kanske tre liter) slöseri av grundvatten men behöver inte fundera särskilt mycket över det. För alla grannar är på stranden. Såklart. Hettan dallrar och det är helt tyst i området. Inga barn hörs skratta, ingen grillpappa jobbar grillen, ingen klipper gräset. Träden susar lite i vinden. Det är allt.
Kanske är jag den enda människan kvar i stan de här dagarna. The only living girl in Visby. I get the news I need on the weather report. Och vattenslangen gör vad den ska. Jag blir sval och går in igen.