I veckan har jag funderat på hur många EU-parlamentariker/politiker/förtroendevalda som till exempel lever tillsammans med en våldsam partner. Jag har tänkt på hur spännande det vore om alla politiker blev skyldiga att redogöra även för sina partners liv, brottsregister och dylikt.
Jag har funderat på vad som hade hänt om hela den här härvan istället hade handlat om en Federleys familjemedlem och inte en vald partner.
Vidare har jag funderat kring det här med drev och att ta ifrån människor deras plattformar, deras arbeten och deras liv. Sällan har väl en debatt svängt så sällsamt som den om detta ämne. Under #metoo, mitt i vågen, var alla överens, männen ska BORT!
De ska dräpas verbalt överallt på internet. De ska tas ifrån uppdrag och anställningar. Det inte lagen gör, ska folket själva ta tag i!
Extremhögern var först ute med att ändra sig. Alla de här vita mediamännen, var ju faktiskt OFFER. Sedan började högern gruffa. Det var inte okej, rättssamhälle, demokrati, yttrandefrihet och allt det där. Åsa Linderborgs bok kom som ett, trodde man, avslutande brev på posten och intellektuella inom både höger och vänster och extremhöger tycktes överens om att drev och deplattformering var olämpligt och ofint.
Sedan kom Hamid Zafar-gate. Rektorn, som visade sig vara ett nättroll. Invandrare också och plötsligt tyckte extremhögern att det här med DREV och deplattformering är världens bästa grej! Invandraren ska väck! Och så briserar hela Federleyskandalen och plötsligt tycks alla, från vänster till extremhöger återigen överens om att det här med att ta ifrån människor allt de har, det är en JÄTTEBRA SAK, skyldig eller ej!
Jag har också tänkt på vilka arbeten vi ska tillåta att icke dömda, icke misstänkta och icke anklagade människor har? Och på andra politiker och till exempel mediemäns moral och privatliv och brottsliga handlingar.
Till sist har jag tänkt på att pedofiler också är människor. Precis som våldtäktsmän. Våldsmän som slår kvinnor och barn sönder och samman också. Helt vanliga människor, som älskas, ibland via manipulation och skräck, ibland för att de också är älskvärda då och då.
Och jag har tänkt på hur saker och ting hade sett ut om Fredrik Federley hade varit kvinna. Och heterosexuell.
Det här är viktiga saker att tänka på.
Med det vill jag önska er en god jul och en stilla förhoppning om ett ljusare, gladare och mer trösterikt 2021.