”Skräcken för hårklippning sitter i sedan barndomen”

Barndomens skräck för frisörbesök gör sig påmind när Mien Niklasson ser en video på sonen, vars hår riskerar att försvinna med en rakapparat.

Barndomens besök hos frisören är något Mien Niklasson minns med skräck.

Barndomens besök hos frisören är något Mien Niklasson minns med skräck.

Foto: Kallestad, Gorm

Krönika2023-04-22 09:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag får ett TikTok-klipp skickat till mig. Det är sonen och hans kompisar som leker frisörsalong i vår lägenhet i stan. Köket är fullt av förväntansfulla ungdomar som verkar utgöra publik inför det som komma ska. Sonen gör entré och tar plats med sin blonda kalufs på en stol. Kompisen som utgör frisör har en gammal Ajaxflaska som han sprejar håret lite med och sedan kommer en närbild på en rakapparat fram:

– Åh, nej! tänker jag skräckslaget. Inte raka av det där fina rufset! Inte utsätta sin gamla mor för det här!

Jag tror det sitter i sedan barndomen, den där skräcken för hårklippning. När det skulle klippas så skulle det göras ordentligt, man blev alltid helt avskalad och det tog ett halvår innan man kände sig som sig själv igen. När jag var barn var det också en sanning att om man hade tunt hår så skulle det klippas kort för att man skulle få tjockare hår sedan, därför hade jag alltid snagg. Mina systrar hade långt hår och hästsvans men jag fick gå runt med snagg. Det sög. Ont gjorde det att klippa sig också, speciellt när vår vanliga frisör i Klinte inte hade tid utan man blev körd till en tant i Roma. Hon hade en stålkam som hon körde ner i hårbottnen och sedan kammade hon hårt över öronen. På Sanda skola gick det ett rykte att hon hade klippt ett barn i örat en gång. Det var med blodsmak i munnen man åkte till den där tanten.

Filmen på ungdomarna i köket påminner mig om andra klippningar. Min moffa, Sven, hade frisörsalong hemma i köket vid Hägsarve. Det var han och hans gode vän Gustav som träffades med jämna mellanrum och klippte varandra, det var deras sätt att umgås. Jag tyckte det var spännande att sitta och titta på gubbarna när de klippte varandra. En gång klippte de mommo också, de tuggade av hennes hår med en gammal sax, det blev inte så bra. Håret var ojämnt och längre på ena sidan. Min mamma blev vansinnig när hon såg det så de klippte bara mommo en gång.

Min kollega Hardy kommer och berättar att det gick till på liknande sätt när han och hans bror Jimmy var barn på 60-talet i Burs. Det var farfar Einars uppgift att se till att sorkarna blev klippta. Farfar körde dem till Gustes Kalle. Hardy berättar att det var ingen idé att protestera när Gustes Kalle tog fram saxen:

– Det tuppede lite, saxen var väl slö, det var väl därför det gjorde ont, säger Hardy.

Efteråt bjöd frun i huset, Molla, på saft och kanapéer och gubbarna drack kaffihalve.

TikTok-klippet med sonen och hans kompisar fortsätter. Jag hade inte behövt vara så orolig, rakapparaten har använts sparsamt. Killarna har faktiskt fått till en riktigt snygg frisyr på sonen.