Tro det eller ej men lucia är en av mina favorithögtider. Det beror dels på att jag är en sjungande person. För sjungande personer är de skira luciasångerna i jättehöga tonarter med massa roliga stämmor en fröjd. För lyssnande personer också, förutsatt att de sjungande inte är tondöva förstås. Lucias främsta syfte är sång, hur som helst, för alla. Ett luciatåg som inte sjunger är inte ett luciatåg.
Traditionen lucia innebär även ett litet uppehåll, en paus. Stå och frysa på en iskall innergård på förskolan med alla de andra föräldrarna och försöka dölja fnittret som hela tiden vill bubbla fram när man ser de små knoddarna marschera fram och sjunga i tusen olika tonarter så gott de kan. Sitta i kyrka och se stortjejen lite stöddigt glida fram som den enda tomtetjejen, lite surmulen över att lotten att bli lucia inte föll på henne. Vara åtta år och sitta i soffan med farsan och kolla Svt:s luciatåg och käka havregrynsgröt på morgonen innan skolan.
Och så ljuset förstås. Lucia markerar att nu bryter vi mörkret för en stund. Vi skiter i det. Vi tänder alla våra ljus, vi klär stan i tusentals smålampor den sista månaden innan det vänder igen. Vi står inte ut i vårt mörker, så därför gör vi något åt det, sjunger snygga sånger och passar på att ta en paus.
På inget sätt förstår jag hur lucia har kommit att handla så mycket om vem som ryms innanför de traditionella kläderna. Särskilt konfunderad blir jag över de som säger sig vilja värna våra svenska traditioner och sedan kräver att lucia ska ha en viss hårfärg och tärnorna ett visst kön.
Om man vill värna om den svenska luciatraditionen bör man rimligtvis fokusera på sångerna. Man kan ju till exempel lära sig dem. Lära barnen dem. Öva på stämmorna, eller hur man nu jobbar när man är en sådan som värnar om svenska traditioner. Sedan är det det där med ljuset. Ja det är väl bra att se till att det finns ljus hemma... Köp schyst stearin helt enkelt. Närproducerat kanske, eller hur man nu jobbar när man är en sådan som värnar om svenska traditioner. Och om man verkligen vill värna om luciatraditionen så ska man se till att man går och ser på ett luciatåg. Supporta liksom.
Men kropparnas utformning på de som sjunger sångerna och bär ljusen, ärligt talat. Det är inte att värna om traditioner. Det är sexism, rasism och andra ismer. Hår, kön och hudfärg hör inte hit.
Lucia är sång, ljus, paus och så är det främst barnens grej. Håll inte på och gnäll om lucior med afro och stjärngossar med snippa i år alltså. Se till att stöpa riktigt fina lucialjus istället. Lär dig överstämman till ”Det strålar en stjärna”. Värna om det väsentliga.