Läste nyligen, minns inte var:
”Gick Jesus någonsin i kortbyxor?”
I väntan på ett förvarnat busväder med täta snöfall och blåst kontaktar jag mina två väderstationer i Burgsviken och Mästerby. Viken: ”Solsken och tillräckligt blåsigt för att inte lockas cykla ner och morgonbada.”
Och Mästerby: ”Snön vräker ner, så jag stannar nog hemma idag!”
Bläddrar i en gammal rikstidning och ser ett bildkollage på ”Sveriges farligaste män”. Ingen av dem skulle jag vilja ha som svärson.
Men hur kommer det sig att onda personer också ser så osympatiskt farliga ut, i synnerhet när de blir fotograferade av polisen? Visst såg även de nuvarande bovarna snälla och gulliga ut när de var små? Ja, kanske till och med ända upp i högstadiet?
Det har bara inte blivit av.
Den vitlök jag köpt för plantering på hösten, ligger fortfarande kvar på en hylla i köket. Och utomhus vräker snö ner, några veckor kvar till julafton.
Desperat googlar jag och får nästan genast ”napp”:
”Det bästa är att sätta vitlöken sent på hösten, då hinner de börja rota sig något innan kylan kommer. Under vintern ligger de sen och väntar på att jorden skall börja värmas. Men du kan faktiskt sätta vitlöken ända fram tills att det blir tjäle i marken.”
Glatt förväntansfull skyndar jag ut i trädgården och gör en provgrävning. Stenhårt!
Men ska det inte bli lite mildare nästa vecka?
De som känner mig vet hur jag blir den här tiden på året. Julnörden Nilsson!
Brukar skylla på min barndom och tiden då jag fortfarande hade en näsa som uppfattade dofterna. Det är slut med det nu, men eftersom jag minns ur olika saker doftade så inbillar jag mig att jag känner tjärdoften när jag använder den och det nybakta brödet doftar när jag tar det ur ugnen. Inbillningspsykologi?
Nu är det dags för limpa igen. Gammeldags lite saftig gotlandslimpa med doft och smak av pomerans. Min barndoms julllimpa. Jag har gjort flera försök tidigare, men inte lyckats något vidare.
Så egentligen har jag gett upp, men en dag får jag ett mejl med recept från Bernt Enderberg i Fårösund.
Det ska jag testa någon av de närmaste dagarna. Håll tummarna!
Fast det där med ”osnällt kriminella utseenden” i början av krönikan, är det inte en fördom av mig?
Ja, självklart. Jag känner en sån där person och han är hur trevlig och okriminell som helst. Honom skulle jag gärna ha som svärson.
Men jag har ingen ledig dotter att gifta bort.
Småfåglarna äter oss ur huset.
bison.gotland@telia.com