"Vi traskar genom innerstaden och passerar den ena fullsatta restaurangen efter den andra och vet att därinne är allt perfekt."
Jag och mina barn genomförde också en riktig långresa. Först båt, sen buss, sen nattåg och sen buss. 18 timmar på resande fot. När vi klivit av den sista bussen fick vi frukost vid mormor och morfars köksbord. Jag hade kommit hem. Barnen hade kommit till ett främmande land.
Det är långt till norra Västerbotten. 103 mil enligt Google Maps. Om man väljer att åka lika långt i en annan riktning hamnar man i Amsterdam. Eller Moskva. Och även om Västerbotten har samma valuta och i stort sett samma språk så är det en annan värld jämfört med Gotland.
Den största skillnaden är utbudet. Mina barn som är uppvuxna på Gotland vet att man inte behöver köra mer än några kilometer för att hitta ett pittoreskt kafé, eller en vedugnspizzeria, eller en gnistrande vit sandstrand. I Västerbotten kan man köra många mil genom barrskog utan att hitta något av det där. Och stannar man vid en skylt där det står ”Kafé” kan det vara något pittoreskt, men risken är stor att det i stället är en liten bod med pumptermos och inplastade delicatobollar på ett fat. En av de första lärdomarna är att man som gotlänning måste sänka sina förväntningar.
Å andra sidan kan man åka förbi Sara Lidmans hus i Missenträsk och besöka hennes grav i Jörn. Man kan beskåda P-O Enquists hus i Hjoggböle på samma eftermiddag. Man kan kliva in i Skellefteås nybyggda kulturhus helt i trä där allt från inredning till konst och litteratur refererar till bygdens stora författare. Och man kan ta ett kvällsdopp i Byske havsbad där sanden är fin, faktiskt finare än på Sudersand, och vattnet ser ut som sammet och är klart som kranvatten men bara 16 grader varmt.
Tillbaka på Gotland åker vi till ett mycket pittoreskt kafé och äter gudomliga smörgåsar. Vi traskar genom innerstaden och passerar den ena fullsatta restaurangen efter den andra och vet att därinne är allt perfekt. Inredningen är lagom bohemisk, lite handskrivna skyltar och ruffiga stolar med charmigt flagnande färg, välkomponerad meny med veganskt och lokalproducerat och ekologiskt och kanske små hastigt nedklottrade hjärtan för att mildra de svettframkallande priserna. Och jag är tacksam varje dag för att jag bor på en plats med så mycket turister. För utan turister skulle vi ha delicatobollarna på ett fat, gott folk. Vi skulle ha pumptermosen. Vi skulle ha barrskogen.