Ur min dagbok, juni 2004, studenten:
”Vaknade. Regn. Lite låg gjorde jag i ordning mig. Åkte till skolan. Blev full ca 09.00. Stod på (Klinte)berget och söp i regnet. Åkte till Rondo. Fick stipendium! För projektarbetet! Såg lärarspexet. Det var väldigt kul. Skrattade, grät och drack. Gick till skolan. Åt och fick betygen. 12 MVG:n! Yes! Stolt!
Sen va det utsläpp. Hand i hand gick vi ut. Grinade sen fritt i familjen och släktens famnar. Alla va typ där. Gick paraden till Warfsholm. Satt där och fikade med släkten sen. Åkte hem till stan. Sov i två timmar. Åkte ner på stan.
Gick på Gustavia. Åt god mat och pratade och drack öl och tal hölls. Vi var en underbar klass.
Sen gick jag, Elin, Klara, Elsa, Lina en snabbis in på (kollektivet) Hell och sen gick vi ner till Hamnplan. Hade glömt leg, men Persson fixade in mig. Dansade, pratade me folk, grät, drack.
Kl 02 va det slut. E hade spytt och blivit utslängd. Elsa och Fia hade dratt. Jag var ensam. Kramade Valentintvillingarna hej då. Träffade Sebba å Robban å Albin å Hanna å Lina och vi började gå. Satte oss till slut på strandpromenaden. Satt där och pratade och såg solen gå upp. Har egentligen aldrig pratat med Robban förut, men han va rolig. En fin person. Sen kom Magnus också.
Kalle ringde också och sa fina saker. Sen hade solen gått upp. Vi började gå. Hanna vinglade hemåt, senare Albin också. Jag Magnus Robban drog till Magnus. Lagade och käkade mat kl 06.00. Somnade vid 08.
Vaknade halv två. Darrig och jävlig. Gick till Elsa och träffade tjejerna en sista gång. Allt känns bara tomt idag. Har så många bilder i huvudet från igår, men känns ändå helt tomt. Vill egentligen gråta, men kan inte. Har liksom inte ens några ord.
Fattar inte hur jag ska kunna vara glad och partysugen och rolig och snäll de närmaste veckorna när jag mest bara vill gråta? Känner mig så tom. Hur fan ska jag orka detta? Det är nu livet börjar. Skulle va rätt ok att dö nu innan allt sätter igång. Orkar fan inte.”
Kort efter denna dagboksanteckning sade jag upp mig från sommarjobbet och tog mig en ledig sommar. Jag var ju i det närmaste utbränd efter studentvåren. Man blir lätt det. Utbränd och överväldigad av livet som liksom brakar över en på en enda dag.
Man glömmer aldrig sin studentdag, åtminstone om man håller koll på enheterna. Hjälp era kids att få en oförglömlig dag idag och se till att det finns tid att ladda om batterierna efteråt, för de kommer att vara tömda. Studenten är en urladdning utan dess like.
Grattis till examen idag!