Synen på abort har sakta ändrats

Ska man ha rätt till abort när man har varit slarvig och moraliskt misslyckad? Ja, det ska man, skriver Jenny Persson.

Jenny Persson.

Jenny Persson.

Foto: Privat

Krönika2021-01-29 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns nog inget annat ingrepp, vars kostnader, utföranden samt eventuella begränsningar är så omtalade och problematiserade som abortens. Aldrig har jag hört diskussion kring huruvida cancerpatienter ska få behandling eller inte, oavsett om man rökt, druckit eller på andra sätt inte tagit ansvar för sin egen hälsa. Idrottsskadorna, halkskadorna, missbruksskadorna har helt andra premisser än aborten. För ska man verkligen ha den rätten när man varit så himla slarvig och moraliskt misslyckad?


 Ja. Det ska man. Därför att en graviditet är en del av kroppen som bär den. Och bestämmandet över den egna kroppen är en rättighet, oavsett vad som orsakat tillståndet som kräver åtgärden. 

När jag var i tonåren pratade ingen om abort. Det fanns och var accepterat, men var förknippat med skam och skuld. De senaste åren har tongångarna sakta ändrats. I takt med att samhället överlag blivit mer öppenhjärtligt och fler och fler kvinnor har börjat prata om det i syfte att mildra skam och skuld, har även andra hakat på, på gott och ont. Bara för något år sedan bedrevs någon form av "kampanj" här på ön för att "minska antalet aborter". Man pumpade ut preventivmedel till unga kvinnor och gratulerade stolt sig själva när man lyckats få ner antalet aborter. Och sände därmed omedvetet ut budskapet om abort som något som behövde problematiseras.

Björn Söder från Sverigedemokraterna använder samma ordval när han propagerar emot aborträttigheten. Han vill "minska antalet aborter", dock med tanken att "livet måste värnas" och allt vad det är. Kristdemokraterna tog nyligen in en känd abortmotståndare för att sätta ihop sin nya "jämställdhetspolitik" och i Polen får man inte ens abortera skadade foster längre. Trump ströp allt bistånd till organisationer som befattade sig med aborter.

Allt det här hör samman och visar på att aborträtten, som vi en gång höll som självklar, absolut inte är det. Att tänka till kring hur man formulerar sig och kommunicerar kring ämnet är därför viktigare än någonsin. 

Nästa gång det finns ett behov att minska antalet aborter här på ön, skulle man till exempel kunna rikta kampanjen mot spermieinnehavare. Det finns mycket som dessa skulle kunna göra för att bidra till att både minska antalet aborter och att "värna livet". Vasektomi till exempel. Använda kondom. Ha sex med varandra. Only the sky is the limit. Låt kreativiteten flöda!